Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här såsom mera löjliga än vidriga. Småttingarna i Lilliput
föra krig mot småttingarna i Blefuscu, konungarna äro
trolösa, högfärdiga, otacksamma och äregiriga, hovmännen äro
falska och ränkfulla, invånarna äro delade i två partier,
som bekämpa varandra, högklackar och lågklackar — hur
löjliga förefalla oss ej dessa strider och dessa passioner, när
vi möta dem hos dylika pysslingar! Och dock äro de våra
egna. Swift behöver blott vända om kikaren, och i
Brobdingnag är det jättarna, som på detta sätt betrakta Gulliver
och hans landsmän. Man har sagt, att Swift i själva
verket ingenting bevisat med denna satir: kroppsvolymen har
ju intet att skaffa med de andliga lyten, som här satiriseras.
Det må vara sant, men obestridligt är, att dessa fel
förefalla oss löjligare hos pygméerna än hos jättarna. En
europeisk konung, som från en grannstat erövrar en provins,
kan förefalla oss som en brutal erövrare, men ej såsom
löjlig. Ludvig XIV har för oss ingen likhet med konungen
i Lilliput. Men tänka vi närmare efter, blir verkligen en
stor del av människornas strider och strävanden löjliga, så
snart vi betrakta dem från något avstånd d. v. s. så snart
vi själva icke äro en handlande part. Människorna krympa
då, och deras passioner förlora i imponerande storhet. Dessa
strävanden äro nämligen ofta så futila, så ömkliga, att man
blott behöver se dem med historikerns eller åldringens ögon
för att finna deras intighet. Att för en jordlapp begå
grymheter, ödsla bort förmögenheter, bryta förpliktelser etc., att
för en titel förödmjuka sig, smickra och spinna ränker —
allt detta är i själva verket, frånsett det lumpna, en
löjlighet. Ty vad är vinsten? Och att vi ej upptäcka detta, är
en brist i vår observationsförmåga. Swift har verkligen
bevisat, vad han vill, ty så vitt jag kan finna, är det blott
felen, som framstå i detta komiska ljus, men däremot icke
dygderna. Tacksamhet, mod, självuppoffring bli icke löjliga,
därigenom att de utövas av en pyssling. Swift är även i
denna punkt fullt konsekvent.
Men denna konsekvens går kanske ännu längre. Ungefär
samtidigt med Gullivers resor började Newtons stora
upptäckter att tränga igenom, och en följd av dem var, att
människan avsattes från sin härskarställning inom universum.
Icke blott hon, utan ock hennes boplats, jorden, sjönk ned
till ett intet inom den omätliga världsbyggnaden. Swifts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
