Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Swift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saga går i samma riktning. Människan är liten, löjlig och
obetydlig, och det är en komisk förmätenhet av henne att
räkna sig såsom skapelsens krona.
Men Swift går ännu längre. Människorna äro icke blott
löjliga; de äro kanske ännu mera vidriga. Detta skymtar
fram redan i Brobdingnag, ehuru där ännu blott från en
sida, som ej berör själslivet. Swift hade en utpräglad känsla
för renlighet, och de kroppsliga funktionerna föreföllo
därför för honom mera motbjudande, mera vämjeliga än för
andra. Hans misantropi gör, att människan för honom
framstår såsom ett smutsigt djur, som blott bör väcka vårt
äckel. Metoden att få fram detta är densamma som förut:
han använder blott ett förstoringsglas. Det kan vara nog
att göra ett enda citat, som den pryde läsaren kan förbigå.
Det handlar om det sätt, på vilket de jättelika hovdamerna
i Brobdingnag lekte med den stackars lille Gulliver: “ofta
klädde de av mig från topp till tå och lade mig så lång
jag var vid barmen. Detta föreföll mig dock i hög grad
obehagligt, ty sanningen att säga hade deras utdunstning
en helt annan än angenäm lukt. Jag nämner icke detta i
akt och mening att på något sätt förklena dessa charmanta
damer, för vilka jag hyser all aktning, ty jag förstår allt
för väl, att mitt luktsinne var skarpare i förhållande till
min litenhet, och att dessa högförnäma damer icke föreföllo
sina älskare eller varandra mer obehagliga än personer av
motsvarande samhällsställning förekomma varandra hos oss i
England... Vidare klädde de av sig och ömsade linne i
min närvaro, under det att jag stod på toaletten mitt för
deras blottade kroppar, vilka för övrigt ej uppväckte andra
känslor än häpnad och avsmak. Deras hud, sedd på nära
håll, var grov och skrovlig och framställde en riktig
provkarta på färger. Här och där prunkade en leverfläck, stor
som en tallrik, och från vilken nedhängde hår, grova som
segelgarn. De hyste ej heller några betänkligheter vid att
i min närvaro giva ifrån sig, vad de druckit, och det
vanligen i en kvantitet av två oxhuvuden för varje gång i ett
kärl, som rymde fyra gånger så mycket.“
Swift gör ingen tillämpning, och han skriver så klart, att
han aldrig behöver peka på eller stryka under. Men varje
läsare finner lätt, att alldeles på samma sätt bör en invånare
från Lilliput uppfatta de unga damer, vilkas behag vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
