Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Defoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända till 1713. Huvudinnehållet var politiskt, och utgivaren
förklarade, att hans tidning skulle bliva fullkomligt
opartisk: “Jag är ingen partiman, och åtminstone har jag
beslutit, att tidningen icke skall bliva ett partiorgan“. Men
därjämte hade han en särskild avdelning, Mercure Scandale,
för societetsskvaller och skandaler — en nyhet, som mycket
bidrog till tidningens åtgång och som vittnar om Defoes
journalistiska begåvning. De allvarliga artiklarna sysselsatte
sig mest med utrikespolitiken, och här kom Defoes under
beröringen med konung Vilhelm och även med Harley
förvärvade intima kännedom om denna fram. Men även på
annat sätt gick Defoe Harleys ärenden, både som valagent
och spion, gjorde såsom sådan talrika resor i landsorten,
vistades långa tider i Skottland för att genomdriva unionen
med England — för att syftet med dessa resor ej skulle bli
bekant, uppgav Defoe, att han måste hålla sig undan sina
fordringsägare — och dessutom hann han med att ge ut
den ena pamfletten efter den andra samt skriva långa
politiska rapporter till Harley.
Emellertid föll Harley i februari 1708, och hans forna
kolleger, som nu kommo till makten, hade övergått till
whigpartiet. Men Defoe hade ingen betänklighet vid att bliva
agent för Harleys efterträdare Godolphin; för så vitt han
hade någon politisk övertygelse, var denna snarast
whigpartiets, och Review understödde nu kraftigt det parti, som
tidningen förut bekämpat. Samma skicklighet röjde han
1710, när whigs störtade och Harley åter blev regeringens
chef. Omsadlingen skedde med verklig talang, endast av
den renaste fosterlandskärlek: “Ehuru jag inte tycker om
besättningen på skutan, vill jag inte sänka skeppet, utan
vill göra mitt bästa för att rädda det. Vi äro alla ombord
och måste sjunka eller flyta tillsammans.“ Han tjänade
icke något parti, utan drottningen, och han varnade för alla
starka partimotsatser.
Efter denna vackra inledning gled han på nytt in i
Harleys tjänst och understödde dennes tvetydiga balanspolitik
mellan den hanoveranska successionen och pretendenten.
Men någon pålitlig anhängare av Harley var han icke, fick
också klent betalt, och i hemlighet gav han ut några
skrifter mot honom. Ett par gånger höll han på att råka fast,
men klarade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
