Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Defoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låtsas vara författad av en ultra högkyrkoman, som här
föreslår de våldsammaste åtgärder för att undertrycka sekterna,
och syftet var att genom denna framställning visa upp
orimligheten i hela den högkyrkliga ståndpunkten. Den kan icke
betraktas såsom en ironi i samma stil som Modest Proposal,
utan är verkligen en partiskrift, som en högkyrklig
fanatiker mycket väl kunde hava skrivit, så vida han ansett det
opportunt att sjunga ut sitt hjärtas innersta mening. Och
till en början blev man verkligen narrad. Högkyrkopartiet
kunde ej undertrycka sina sympatier, och dissenterna blevo
ursinniga, särskilt när Defoes författarskap blev bekant. De
hade redan förut haft anledning att misstänka hans
frikyrkliga renlärighet, ty kort förut hade han uppträtt mot dem.
I verkligheten var pamfletten också skriven mindre för att
hjälpa dissenters än för att gagna whigpartiet. Men när man
vid närmare studium upptäckte driften, var det tories, som
blevo ursinniga. Defoe nödgades fly, men blev fasttagen,
skriften brändes offentligen av bödeln, författaren dömdes
till 200 marks böter, tre dagars skampåle och fängelse på
behaglig tid, och nu kom det kritiska ögonblicket i Defoes
liv.
För att slippa schavotteringen erbjöd han sig att utlämna
alla politiska hemligheter han kände och som kunde vara
av intresse för regeringen. Men det hjälpte icke, och i
själva verket blev denna schavottering tack vare en av Defoe
författad Hymn to the pillory, som utdelades bland hopen,
snarast en triumf, ty i stället att förolämpas av massan,
hyllades han med blommor och hurrarop.[1] Men
fängelsestraffet, vars längd var beroende av regeringens godtycke,
förskräckte honom, och för att återfå sin frihet, gick han in
på att bliva toryledaren Harleys hemlige agent. Han hade
häktats i maj 1703, och på detta villkor samt med löfte
om en pension av drottningen släpptes han lös redan i
november. Han skulle nu gälla såsom politiskt opartisk,
spionera på whigs och i allt lyda Harleys order. I denna
nya ställning började han att utgiva tidningen Review, som
intar en ganska bemärkt plats i den engelska pressens
historia. Den började utkomma i februari 1704 och fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
