Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Defoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stundom tyckes han hava en rent divinatorisk förmåga
att beskriva upptäcktsfärder, som i verkligheten blivit gjorda
först i våra dagar. På detta experiment inlåter han sig i
The Life, Adventures and Piracies of the famous Captain
Singleton. Hjälten — vars många och växlande äventyr
som sjörövare jag här förbigår — hade i början av sin bana
gjort myteri på det fartyg, där han var matros, men till
straff blivit, jämte sina medbrottslingar, satt i land på
Madagaskar. Där hade de av ett vrak gjort sig en farkost,
på vilken de togo sig över till Afrikas fastland, och där
fattade de “ett av de vildaste och mest förtvivlade beslut, som
någonsin tagits“, nämligen att bana sig väg tvärs över
Afrika, från Mozambique till Guldkusten d. v. s. göra
ungefär samma resa, som sedan i verkligheten företogs av
Stanley. Allt är ju blott diktat, är fantasi. Men i de stora
dragen sammanfaller Singletons upptäcktsfärd på ett
överraskande sätt med Stanleys, och detta visar kanske bäst Defoes
överlägsna journalistiska talang. Med dylika skildringar var
han genast färdig. När man i London fått den falska
underrättelsen, att ön S. Vincent genom en naturrevolution
sjunkit i havet, utgav Defoe genast en skildring av hela
olyckan. Vår framställning — yttrar han — “stöder sig
på uppgifter från så många olika personer och så många
olika orter, att det skulle vara omöjligt att i denna
tidning avtrycka alla dessa meddelanden“. Han hade därför
ansett lämpligast att göra ett sammandrag av dem, och “vid
slutet skola vi framlägga några sannolika gissningar om den
naturliga orsaken till denna förfärande tilldragelse“.
Utom dessa tjuv- och sjörövarromaner odlade Defoe med
förkärlek också en annan art av litteratur — den, som
rörde sig inom det övernaturligas värld, och även här hade
han till utgångspunkt en rik folklitteratur i ämnet. Men
genom Defoes talang fick också denna nu en vida mera
konstnärlig karaktär. Redan 1706 hade Defoe utgivit en
dylik skrift: A true relation of the apparition of Mrs Veal
the next day after her death to Mrs Bargrave at
Canterbury the eighth of September 1705. Innehållet är mycket
enkelt, det, som titeln angiver, den konversation, de båda
damerna föra, är ganska trivial, men det hela har en
enastående karaktär av trovärdighet, och det är ju rent av
möjligt, att Defoe själv trott på denna historia. Men ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
