Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Defoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var fylld av den engelska medelklassens moral och
religiositet. Den var vidare ett enda spännande äventyr, som till
skillnad från 1600-talets romaner ägde det verkliga livets
hela tjuskraft, och i den exotiska värld, fjärran från den
europeiska civilisationen, som här skildrades, låg också något
för den nya tiden tilltalande, en näring för den ännu
omedvetna trängtan, som sedan skulle komma fram hos Rousseau
och Bernardin de Saint-Pierre, en förberedelse till den
förromantiska strömningen i århundradets kultur.
Men Robinson fick betydelse icke blott för England utan
ock för andra land, mindre för Frankrike, ehuru Robinson
kom ut redan 1720 i fransk översättning, än för Tyskland.
Men med den låga kultur, på vilken den tyska
allmänheten före Lessings tid ännu stod, fattade man där alls
icke innebörden av Defoes mästerverk. “Robinson“ blev
där snart ett allmänt namn dels för äventyrsromaner av den
plattaste beskaffenhet, dels för pedagogiska resonemang av
den yttersta trivialitet, och en tysk bibliografi för åren
1720—1760 upptar bortåt ett hundratal olika Robinsonader.
Men Robinson själv var nog livskraftig att överleva alla
dessa travestier, och såsom barnbok lever den än i dag
med ett kanske mera verkligt och mindre artificiellt liv än
de flesta andra arbeten från 1700-talet.
Ser man på Defoes författarverksamhet i dess helhet,
har denna, så journalistisk den än var, haft en ej ringa
litteraturhistorisk betydelse. Först genom hans kraftiga
realism, ty denna bildar en nationell motvikt mot den från
Frankrike stammande idealism, som samtidigt i Pope fått
sin målsman. Hovromanen var nämligen, då Defoe
framträdde, den egentliga romanen även i England, dels
Scudérys och de la Calprenèdes original, dels efterbildningar av
lord Orrery, sir George Mackenzie och andra. Det var
med denna stil Defoe bröt, och i stället kom han med en
nationell, engelsk realism. Och därmed angav han tonen
för 1700-talets så rika engelska romanlitteratur. Den
psykologiska analys, som han försummat, hade redan före hans
framträdande såsom romanförfattare börjat i Addisons och
Steeles essayer, vilka liksom La Bruyères karaktärer och i
ännu högre grad än dessa kunna anses såsom förstudier
för en realistisk, psykologisk roman. Hos Fielding förenas
slutligen Defoes realism, hans fantasi och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
