Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Defoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den trovärdighet och den sanning, som hela framställningen
äger.
Att Robinson ensam bland Defoes många arbeten
överlevat glömskan, beror på en serie lyckliga omständigheter.
För det första valet av ämne. Som vi förut sett, var
Defoes svaghet hans bristfälliga psykologiska analys och
hans lika bristfälliga komposition. I själva verket är
kompositionen i Robinson densamma som i hans andra romaner.
Boken var från början anlagd på att bliva en
autobiografisk skildring av ett helt levnadslopp, men lyckligtvis var
det en episod i detta, som särskilt tilldrog sig hans
uppmärksamhet, och åt denna episod ägnade han hela första
delen, som kom att betraktas såsom ett avslutat arbete och
faktiskt även är det. Skildringen av Robinsons liv på ön
innehåller en enda begränsad handling, och att denna redan
i planläggningen skulle fortsättas med en redogörelse för
hjältens resor i Afrika och Kina, har publiken glömt. Redan
från början blev “Robinson“ blott den strävsamme enslingen
på den obebodda ön.
Någon psykologisk analys hade här icke varit på sin
plats. En man som Robinson får i själva verket ej hava något
finare själsliv, ty utan att Defoe reflekterade därpå, har han i
sin bok givit en mänsklighetens utvecklingshistoria.
Robinson är — visserligen utan all allegori — människan, som
utan alla kulturens hjälpmedel tager upp striden för
tillvaron, som så småningom tvingas till den ena uppfinningen
efter den andra och som till sist når en viss primitiv
civilisation. En dylik individ arbetar, men har ej tid att
reflektera. Det hela blir diärför nästan en hymn till det
mänskliga arbetets ära. Och trots det att Robinson ej har några
skarpt individuella drag, ej fallenhet för någon särskild
verksamhet, är han dock ej någon abstraktion av människa
utan en typisk engelsman ur medelklassen, seg och uthållig,
ej vidare begåvad, aldra minst spekulativt anlagd, utan
romantik, men med en praktisk blick för alla möjligheter,
en man just av samma virke som de tusentals engelska
kolonister, som i alla världsdelar brutit mark och fört med
sig engelsk medelklasskultur. Man kan förstå, att en dylik
bok skulle slå an, särskilt som den i olikhet med Defoes
andra romaner utan fara kunde sättas i ungdomens händer.
Den handlade ju ej om tjuvar och tvetydiga kvinnor, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
