Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Addison och Steele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom samspråk i ett mera lugnt än lysande sällskap. Det
har blivit nästan ett behov för mig, innan jag går till sängs,
ty på så sätt sjunker jag omärkligt i en stilla slummer och
har sedan vid hemkomsten ingen svårighet att somna in.
Det är den egentliga nytta jag har av dessa hedersmän,
med vilka jag tillbringat många timmar, visserligen ej med
något större nöje, men i en behaglig slöhet. Sällskapet samlas
på Trumpeten och består numera blott av fem personer. Sir
Jeoffrey Notch, nu den äldste i klubben, har sedan urminnes
tider haft privilegium på den högra länstolen och är den
ende av oss, som har rätt att röra om elden. Han tillhör
en gammal släkt, som kom till en stor förmögenhet några
år, innan han uppnådde mogen ålder, men som han förstörde
på hundar, hästar och tuppfäktningar, på grund varav han
anser sig vara en hederlig, förträfflig gentleman, som haft
motgångar här i världen och är berättigad att kalla var
driftig karl en tarvlig uppkomling. Major Matchlock är den näst
äldsta. Han deltog i det sista inbördeskriget och kan alla
bataljerna utantill. Enligt hans mening kan intet slag i
Europa jämföras med Marston-Moor, och var kväll berättar
han för oss, att han blev knuffad av hästen vid
lärpojkarnas upplopp i London 1697. Han åtnjuter också stor
vördnad inom vår klubb. Den gamle hederlige Dick Reptile
är den tredje, en godsinnad, litet trög herre, som själv inte
pratar, men som skrattar åt vårt skämt. Han har tagit med
sig sin brorson, en ungdom på aderton år, för att ge honom
världserfarenhet och en föreställning om ett gott sällskap.
Vanligen sitter den unge mannen tyst, men så snart han
öppnar sin mun eller skrattar åt något, som berättas, så
anmärker hans onkel på sitt skämtsamma sätt: “Ja, ja, Jack,
ni unga pojkar tro, att vi gamla äro tokar; men vi gamla
veta, att ni unga äro det“. Det största kvickhuvudet i
sällskapet — näst mig själv — är en jurist, som i sin ungdom
var en stamgäst på värdshusen vid Charing Cross och som
påstår, att han varit god vän med Jack Ogle. Utan att
begagna boken kan han tio verser ur Hudibras utantill, och
han lämnar aldrig klubben utan att hava avlevererat dem
alla. Om något modernt kvickhuvud eller något löjligt puts
omtalas, skakar han bara på huvudet åt den nya tidens
efterblivenhet samt berättar oss en historia om Jack Ogle.
Vår klubb sammanträder precis klockan sex. Men sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
