Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Addison och Steele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvällen kom jag ej dit förrän halv åtta och undgick således
slaget vid Naseby, varmed majoren vanligen börjar en kvart
före sju. Jag märkte också att min vän juristen redan
avfyrat tre av sina Hudibrasverser, och just när jag kom in
i rummet, talades det om en röd underkjol och en kappa,
varav jag drog den slutsatsen, att juristen roat dem med
en anekdot om Jack Ogle.
Här hava vi ju redan uppslaget till Spectator. Möjligen
medverkade detta nya, mera givande uppslag till, att Tatler
nedlades. Men därtill bidrogo ock yttre orsaker, utom det
att Steele troligen ansåg Isaac Bickerstaff förbrukad. Såsom
vi minnas, störtade whigregeringen på hösten 1710, och
Steele fick en antydan om, att han riskerade att förlora en
plats, som han hade, så vida han fortsatte med sin politiska
tidning. På hösten samma år kom även Addison tillbaka
från Irland, numera utan sysselsättning. Först började han
med en politisk tidning, The Whig Examiner, men denna
kom av sig redan vid ingången, och så beslöto de båda
vännerna att tillsammans utgiva en blott moralisk tidskrift.
Dess namn blev Spectator och det första numret utkom den
1 mars 1711. Sedan följde ett nummer varje söckendag
ända till den 6 december 1712, då tidningen lades ned.
Spectator var ett samarbete; Addison skrev 274 nummer,
Steele 236; de övriga härröra från mindre betydande
medarbetare. Men den var ett samarbete även i den meningen,
att Steele och Addison nästan smält tillsammans till en enda
författarpersonlighet, som är ganska olik var och en tagen
för sig. Att på stilen skilja den enes artiklar från den andres,
är därför ganska vanskligt, ehuru vissa nyanser finnas. Steele
var den mera temperamentsfulle, Addison den mera
reflekterande, den förre mera originell, den senare omsorgsfullare
i utförandet av uppslagen. Steele älskar de kraftiga färgerna,
kan därför slå över och bli patetisk, särskilt när hans
sentimentalitet beröres. Addison har mera takt, och hans styrka
är en älskvärd, stilla humor, som visserligen också finnes
hos Steele, men ej så genomgående.
Det första numret är skrivet av Addison och innehåller
en karaktäristik av utgivaren, Mr. Spectator, ett
självporträtt, skarpt individualiserat och alldeles skilt från de
“porträtt“, som vi känna från 1600-talets franska salonger, icke
så idealiskt “skönt“ som dessa, men vida mera älskvärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
