Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Addison och Steele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den femte i sällskapet var den elegante världsmannen Will
Honneycomb, som trots det att han redan hade åtskilliga år
på nacken, fortfor att vara lika oföränderligt ung, inne i
alla små skandaler och hovanekdoter, en djup kännare av
kvinnohjärtat och av de sista moderna, ytterst soignerad i
sitt yttre, men i det hela ganska hygglig. Då och då, men
mera sällan, besöktes klubben av en fint bildad, filosofiskt
anlagd prästman, till vars älskvärda utredningar av livets
frågor alla lyssnade med den största uppmärksamhet.
Som man ser har man här förebilden för
Pickwick-klubben, särskilt till Mr. Pickwick själv, ty liksom Dickens hjälte
utvecklas Sir Roger allt mer och mer, bibehåller visserligen
sin originalitet, men blir allt älskvärdare och älskvärdare,
typen för dessa hederliga, godhjärtade, föga belästa
lantjunkare, som sedan så ymnigt möta oss hos Walter Scott
och Dickens. Särskilt ypperlig är teckningen av Sir Rogers
liv på landet, hans förhållande till sina tjänare och
underhavande, hans blyga svärmeri för “änkan“, som i
verkligheten ingenting högre önskade än att förmå Sir Roger att
våga ett formligt frieri, och med samma stilla humor skildras
hans uppträdande i huvudstaden, där han visserligen är något
bortkommen, men just därför dess mera imponerande.
De övriga medlemmarna av klubben äro mera skizzerade.
Prästen och juristen tappas alldeles bort — förmodligen var
det från början meningen att tilldela den förre de religiösa
betraktelserna, den senare litteraturen — men Mr. Spectator
tog i stället själv dessa partier på sin del. Kapten Sentry
uppträder föga, men får dock tillfälle att yttra sig om
tapperheten och andra med krigaryrket sammanhängande ämnen.
Mera uppmärksamhet ägnas åt de båda återstående, Sir Andrew
Freeport och Will Honneycomb. Den senare —
Spectatorsklubbens Mr. Tupman — erkänner först på slutet, att han
passerat sextiotalet, ehuru han i tolv års tid uppgivit, att
han blott var fyrtioåtta, och trots sina många erövringar och
sin erfarenhet i erotiken, faller han till sist ett offer för
Cupidos makt. Han gifter sig nämligen med — sin
mjölkdeja, påstår malicen. Men själv utvecklar han i ett ypperligt
brev sin hustrus alla förtjänster samt halkar lätt förbi
hennes samhällsställning: hon är dotter till “en av hans
arrendatorer“.
Sir Andrew Freeport är ingen komisk gestalt — detta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
