Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Addison och Steele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsats till nästan alla köpmän i litteraturen före Spectator,
vilka alltid framställts såsom näriga och löjliga. Mot denna
uppfattning opponerar han sig ivrigt. Sir Roger de Coverley,
som är tory, har just utvecklat sina åsikter om
köpmansyrket, då den i regeln tystlåtne Sir Andrew tar till ordet:
Jag vill — säger han — icke erinra Sir Roger om de
storartade bevis på allmänanda och välgörenhet, som sedan
reformationen avgivits av köpmän, men jag vill fästa mig vid
en annan sak. En godsägare på landet anser sig vara en
god husbonde, då han låter sina underhavande till hans
välgång tömma några fat öl. De äro honom utan tvivel
tacksamma därför. Mina arbetare stå ej i en dylik
tacksamhetsskuld till mig. Men jag ger dem arbete, sätter dem i
stånd att förvärva en god levnadsstandard, och jag gör dem
i själva verket mera gott, utan att de därigenom komma i
någon obligation till mig.
Han är en representant för den nya praktiska och
utilistiska tiden, och i en annan figur, Will Wimble, ger
Spectator oss en bild av det intelligenskapital, som i England
slösades och slösas bort. Will Wimble är ett slags “kavaljer“
i Gösta Berlings stil. Han hälsar på hos den ena efter den
andra av sina vänner, dröjer där i månader, är omtyckt av
alla, ty ingen kan som han uppfostra en jakthund, snitsa
till ett metspö eller spåra upp en hare. Han kan med ett
ord allting, är snäll, oförarglig och tjänstvillig. Men något
dugligt vill han ej taga sig till, ehuru han utan tvivel
kunnat bliva en förträfflig köpman eller fabrikant. Och varför?
Han tillhörde en gammal släkt och skulle hellre ha velat
svälta än lära sig ett yrke. Hans börd gjorde honom till en
älskvärd, onyttig snyltgäst, då han likväl hade anlag att
bliva en burgen och gagnande medlem av samhället.
Den, som egentligen yttrar sig i tidningen, är Mr.
Spectator själv, bakom vilken pseudonym icke blott Addison och
Steele dolde sig, utan ock flera av deras vänner. Spectator
yttrar sig i de flesta frågor, visserligen icke — såsom våra
dagars press — om de aktuella, utan om sådana, som hava
betydelse för alla tider. I religionen är Spectator snarast
konservativ, och av den deism och det fritänkeri, som nu
tagit fart inom vissa kretsar, är han ingen vän, lika litet
som den medelklass, till vilken han i främsta rummet vände
sig. Teologiskt ansluter han sig obetingat till högkyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
