Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den franska litteraturen före 1700-talets mitt
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDNING
Ludvig XIV avled den 1 september 1715, och därmed
nedsteg ett stort tidevarv i graven. Hans efterträdare var ett
fem års barn, och Frankrikes verkliga konung blev därför
“regenten“, hertigen av Orleans. I viss mån betecknar
“la regence“ samma brytning inom Frankrikes kultur som
restaurationen inom Englands. Skenhelighetens dagar voro
förbi, och brutalitetens, den öppna osedlighetens började.
I det ena fallet hade puritanismen, i det andra det katolska
bigotteriet varit den förtryckare, mot vilken den nya tiden
nu reagerade. Men man får icke utsträcka likheten för
långt. Visserligen var kanske det liv, som fördes av
regenten, hans minister kardinal Dubois och libertinerna i Temple
lika rått utsvävande som i restaurationens England. Men
dels varade la regence en tämligen kort tid. Regenten
avled redan 1723, och efter honom följde den statskloke, i
sitt liv aktningsvärde kardinal Fleury såsom Frankrikes
egentlige monark, och under hans sparsamma, av utilismens
principer ledda regering återhämtade sig Frankrike från det
ekonomiska sammanbrottet under Ludvig XIV:s sista tid
och la regence. Dels speglar sig moralen under la regence
icke i litteraturen med den råhet, som möter oss i
Wycherleys lustspel. Livet i Frankrike hade dock under
klassiciteten fått en förfining, som omöjliggjorde scener och uttryck,
som Wycherleys, och den engelska naturalismen kunde
aldrig bliva fransk. De ledande författarne, Le Sage,
Marivaux, Prévost, Voltaire äro eleganta och fint spirituella,
och ehuru deras moral visst icke var den högsta, stöta de
icke — ej ens Voltaire — genom någon brutalitet i sina
skildringar. Vid sidan av denna diktning löper väl en
annan, den rena libertinlitteraturen, representerad av
Crébillon fils, Chaulieu och andra, men dels står denna i
betydelse tillbaka för den nyssnämnda, dels kan ej heller den,
trots all lascivitet, sägas vara rå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 20 23:16:34 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0157.html
