Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK OKUNNIGHET OM ENGLAND 137
knappt hava stigit till ett tiotal (Sidney’s Arcadia och
några andra). Huru föga Boileaus landsmän voro förtrogna
med annan litteratur än den franska och den antika, fram-
går bäst av striden mellan les anciens och les modernes.
Att inga andra folk i sin diktning nått en högre grad av
skönhet — detta betraktas såsom en självklar sak, och
Shaksperes och Miltons namn nämnas ej ens under
diskussionen.
Omsvängningen skedde först genom det Nantesiska edik-
tets upphävande 1685, varigenom en stor del av Frank-
rikes bildade och idoga befolkning drevs i landsflykt till
England, Nederländerna, Preussen och Schweiz, isynnerhet
till det förstnämnda landet, dit 70,000 à 80,000 togo sin
tillflykt, särskilt efter revolutionen 1688, och det var dessa
franska emigranter, som blevo den engelska kulturens första
pioniärer i Frankrike, ty genom omständigheternas makt
nödgades de lära sig engelska, och de kunde ej undgå att
imponeras av den politiska och religiösa frihet, de åtnjöto
i det nya hemlandet. Men å den andra sidan stodo de
fortfarande i beröring med sina landsmän i Frankrike, och
nu började de en litterär propaganda för engelsk kultur, van-
ligen i franska skrifter, som trycktes i Holland — det var
i en av Le Clercs tidskrifter, som en del av Lockes Essay
först trycktes i fransk översättning, innan den kom ut på
engelska. Särskilt voro dessa emigranter intresserade av
att översätta, bearbeta och popularisera filosofiska engelska
skrifter, och redan i Fénelons Télémaque finner man ett
inslag av engelsk liberalism. Men även skönlitterära arbe-
ten refereras i tidskrifterna och översättas, Spectator, Guardian,
Tatler, Cato, Robinson, Gulliver, Tale of a tub m. fl., i
regeln några få år efter det de kommit ut på engelska.
Slutligen börja även franska författare att resa över till
London. Destouches vistades där 1717 —1723, Prévost
var där från 1728 till 1730 eller 1731, kom sedermera
ännu en gång tillbaka, Voltaire uppehöll sig där 1726—
1729, Montesquieu kom dit 1729 och stannade i två år.
Tack vare dem blev nu den franska publiken förtrogen
med engelskt idéliv, engelsk litteratur, politik och filosofi,
och redan före 1740-talet kan man tala om en fransk
“anglomani“, som sedermera allt mera stiger, ehuru man å
deji andra sidan ej får förbise de rent franska förutsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
