Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Le Sage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 LE SAGE SOM ROMANFÖRFATTARE
Sage tvänne andra förebilder: La Bruyères Caractères oct
de samtida memoarerna. La Bruyères inflytande visar sig :
teckningen av karaktärerna — och härtill skall jag strax
återkomma —, men av ännu större betydelse för honom var
memoaren. Vi hava förut, hos grevinnan de La Fayette,
sett, huru redan hon tagit intryck av den. Samma sak
hava vi ock iakttagit inom den engelska litteraturen, där
Defoes romaner framträda i memoarens förklädnad. Såsom
härav antydes låg tendensen i hela tidsriktningen med dess
ökade dragning till verklighetstrohet. Det är till dessa
memoarer, som icke blott Le Sage, utan även Marivaux och
Prévost anknyta. Det var i själva verket ganska naturligt,
ty på deras tid överflödade den franska litteraturen på ganska
betydande memoarverk, kardinal de Betz’, Mademoiselle de
Montpensiers, Madame de Mottevilles med flera. Av särskilt
intresse är Gourvilles, vilka visserligen trycktes först 1724
och svårligen kunnat hava något inflytande på Gil Blas,
men som i alla fall ger oss en levnadsbana, som i mycket
påminner om Le Sages hjältes: betjänten, som svingar sig
upp nästan till en ministers ställning. Detta intresse för
memoaren röjer sig icke minst i en serie förfalskningar,
som vid denna tid sågo dagen, fingerade självbiografier av
personer, som ej existerat eller i varje fall ej skrivit några
memoarer. Den, som särskilt excellerade i denna art av
litteratur, var Courtilz de Sandras, som bl. a. skrev Mé-
moires de M. d’Artagnan, som sedermera gav Dumas upp-
slaget till De tre musketörerna.
Det var från dessa äkta och särskilt från de falska memoa-
rerna, som den nya romanlitteraturen nu lånade formen, och
i den andra delen av Gil Blas har Le Sage icke blott gjort
sig fri från de picareska förebilder, han förut haft, utan
skildrar ock en annan miljö än deras och andra karaktärer,
samma värld, som företrädesvis möter oss i de samtida
memoarerna.
Händelsen spelar i Spanien, och Le Sage har även givit
det hela en äkta spansk färgton. I viss mån är detta må-
hända en brist. En dylik lokalton blir liksom tidsfärgen i
en historisk roman, även när den såsom här är alldeles
riktigt träffad, dock i någon mån artificiell, och det hade
nog varit lyckligare, om Le Sage direkt skildrat sin egen
franska samtid. Men i så fall hade boken aldrig kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
