Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 MARIVAUX’ BIOGRAFI
rast såsom amatör — en lyx, som hans goda förmögenhets-
villkor kunde tillåta.
De intryck, som han mottog, då han vid några och tjugu
års ålder började sitt författarskap, voro andra än de, som
påverkat den 20 år äldre Le Sage. Intresset för den
spanska litteraturen, som varit så livligt i Le Sages ung-
dom, hade nu mattats av, och den starka strömningen från
England började egentligen först efter Marivaux’ läroår.
Hans idékrets blev därför mera begränsat fransk. De för-
sta intrycken mottog han från les modernes, särskilt från
Fontenelle och La Motte, och redan hans brist på klassisk
bildning gjorde honom böjd att sälla sig till detta parti.
Från dem fick han den realistiska uppfattningen av dikt-
ningen, genom vilken han, särskilt i sina romaner, kom att
bryta med klassicitetens idealism. Men å den andra sidan
ägde han, mer än de flesta andra samtida, ett så rikt ut-
vecklat skönhetssinne, att han snarast är den av 1700-talets
författare, som trognast fortsätter klassicitetens traditioner.
Någon kämpe för idéer, såsom Fontenelle och Voltaire, blev
han aldrig, men däremot 1700-talets kanske finaste psyko-
log. I detta fall var han en lärjunge både av La Roche-
foucauld och Racine. Utan tvivel berodde denna stånd-
punkt i främsta rummet på hans naturell, men ock på an-
dra impulser, som han mottog.
I Paris fördes den unge Marivaux tidigt in i de salon-
ger, som då voro på modet, markisinnan de Lamberts och
madame de Tencins. I det hela voro dessa epigoner av
Hotel de Rambouillet, och Brunetière har säkerligen allde-
les rätt däri, att preciösväsendet ingalunda dräptes av Mo-
lière; det ändrade blott karaktär. Vi kunna iakttaga detta
redan genom en jämförelse mellan Les Précieuses ridicules
och les Femmes savantes. I det förra stycket äro damerna
framför allt betagna i Madem. de Scudèrys romaner; i det
senare svärma de snarast för vetenskapen. På Marivaux’
och Fontenelles tid voro de icke blott lärda, utan hade ock
tagit intryck av klassicitetens diktning. Barockens upp-
styltade fraser applåderades icke längre i dessa salonger,
men andan var fortfarande densamma, både i gott och i
ont. De ledande damerna sågo fortfarande sin uppgift i
kampen mot det vulgära, det råa i språk och uppträdande,
och Marivaux har i Vie de Marianne givit en förtjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
