Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marivaux’ biografi 1 57
skildring av den goda ton och det förfinade umgängessätt,
som rådde i dessa kretsar — för oss kanske icke fullt na-
tur, men å andra sidan heller icke stötande onatur. Och
man hade bibehållit intresset för subtila psykologiska ana-
lyser, särskilt naturligtvis av det kvinnliga själslivet. Lik-
som förut, då man studerade La Carte du Tendre, var det
framför allt “l’amour“, som fjättrade intresset — med ett
ord: barocken hade övergått i rokoko. Det var dess skald
Marivaux blev, liksom Watteau inom måleriet gav ett uttryck
åt det nya idealet.
Men därtill kom ännu en tredje impuls, genom vilken
Marivaux’ diktning fick en mera realistisk färgton än Wat-
teaus bilder. Han kunde ej engelska. Men Spectator hade
redan 1714 översatts till franska, och det är tydligt, att
Marivaux ivrigt studerat den. Särskilt tyckes han hava
tagit intryck av Addisons och Steeles karaktärsteckning, om
vilken hans egen påminner vida mer än om La Bruyères;
så t. ex. synes “markisen“ i Les Legs och hans svärmeri
för en änka vara ett lån från Sir Roger de Coverley.
Han utgav också själv 1722 och 1723 en fransk efterbild-
ning, Le Spectateur français. Den upphörde väl efter
tjugufem nummer, men är intressant, därför att den inne-
håller utkasten till flera partier i hans senare romaner.
Men vi återvända till hans biografi. Han började, som
sagt, mera som amatör än som yrkesförfattare, och hans
första arbeten voro knappt lyckade. Först med lustspelet
Arlequin poli par l’amour slog han igenom, och även seder-
mera låg hans styrka inom komedien. Men knappt hade
han haft denna litterära framgång, förrän han träffades av
ett hårt slag. Han var en bland dem, som lockats in i
Laws banksvindel, och i ett nu blev han en utblottad man,
som för uppehället uteslutande var hänvisad till sin penna.
För Marivaux, som vant sig vid en burgen mans levnads-
standard, voro de nödvändiga inskränkningarna svåra att
göra, särskilt som ban var både välgörande och frikostig.
Trots den flit, han utvecklade, stego hans författarhonorar
troligen aldrig över 2,000 livres om året, ty först med
Beaumarchais började litteraturen att bliva lönande. Från
misär räddades han därför blott genom en kunglig pension
å 3,000 livres, som hans vänner utverkat för honom —
själv bad Marivaux aldrig om någon hjälp. Men sin fattig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
