Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LE PAYSAN PARVENU 167
gott lynne, en strykande aptit, stor vördnad för de rika
och förnäma, men också en skarp blick för deras svagheter.
Han slår an på damerna icke blott genom sitt vackra ut-
seende, utan kanske lika mycket genom det naiva, friska i
sitt väsen, som på dem verkar såsom en fläkt från naturen.
Han är aldrig elak, snarare godhjärtad, och tjuv och bedra-
gare såsom en spansk picaro kan han aldrig bliva. Men han
har en mycket stark känsla för penningen, och han vill
komma sig upp. Han har därför inga betänkligheter mot
att äkta den förmögna, men något bedagade Mademoiselle
Habert — dylika giftermål med äldre kvinnor äro ju på
bondlandet ej ovanliga — och han tvekar endast lätt, då
Geneviève erbjuder honom att dela de presenter, som hon
erhållit av sin älskare. “Jag medgiver“ — skriver han på
äldre dagar — “att detta icke alldeles stämde överens med
hederns lagar. Pengarna voro ju ej fullt kristliga. Det
kände jag till, och att motta dem var att göra mig med-
skyldig till det felsteg, tack vare vilket hon fått dem, t. o. m.
att uppmuntra henne att fortsätta till samma pris. Men så
delikata reflexioner förstod jag ännu inte att göra, mina
hedersbegrepp voro ännu mycket svaga, och jag förmodar,
att Gud skall överse med den där hila inkomsten, av vilken
jag för övrigt gjorde ett mycket gott bruk, ty för pengarna
lärde jag mig att räkna och skriva, vilket sedan blev mig
till stor nytta för min framkomst.“ Då Madame de Perval
räcker sin nye älskare en börs med guld, har han hunnit
längre både i förmögenhet och finkänslighet: “Jag kände
det såsom en skam. Jag var förtjust över att man erbjöd
mig pengar, men jag rodnade över att mottaga dem. Slut-
ligen gav jag vika för hennes enträgenhet, sedan jag två
eller tre gånger sagt: men Madame, jag kostar er för mycket,
det är överflödigt ätt köpa mitt hjärta, när jag skänker er
det för intet. Men till sist tog jag pengarna.“
Detta är ju ej vidare hedrande, ehuru 1700-talets upp-
fattning i dylika fall kanske var något mildare än vår. Men
i ett annat fall är Jacob ståndaktigare: då det gäller gifter-
målet med Geneviève. A ena sidan lockade fördelarna honom
starkt: “ett fullt möblerat hus, mycket kontanta pengar,
lönande uppdrag, som jag genast kunde få, och slutligen
protektion av en mäktig herre, som kunde sätta mig på
fötter och till sist göra mig till en rik man. Hjärtat klappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
