Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 LE PAYSAN PARVENU
mycket illa vid sig, en vacker, rik och elegant änka på
femtio år, som trots sina devota later tagit ett mycket liv-
ligt intryck av Jacobs utseende. Efter den lyckade rätte-
gångens slut lovar hon också att bliva hans beskyddarinna,
ger honom en rekommendation till en bankirdam, Madame
de Eécour, som också intresserar sig för honom och anbe-
faller honom hos sin svåger, en av denna tids typiska finans-
hajar. Jacob blir således beskyddad på alla håll och kan
nu gifta sig med Mademoiselle Habert, vilket emellertid ej
hindrar honom att bliva älskare åt Madame de Ferval, som
för deras hemliga möten hyr ett hus i en av förstäderna
och även genom penninggåvor honorerar hans tillmötesgå-
ende. Ungefär samma planer hysas av den bastanta Madame
de Fécour, och ej heller här visar sig Jacob alldeles av-
visande.
Emellertid infinner han sig hos den mäktige finansmannen
M. de Fécour, som på svägerskans rekommendation lovar
honom en plats. Men samtidigt uppvaktas Fécour av en ung
och vacker fru, vars man avskedats på grund av sjukdom.
Hon ber nu enträget, att han ej skall sättas på bar backe,
men Fécour svarar brutalt, att han redan givit bort hans
plats åt Jacob. Detta — och även Madame Dorvilles skön-
het — griper Jacob så, att han för Fécour förklarar, att han
under dessa förhållanden ej reflekterar på platsen. Bankiren
höjer på axlarna och ger honom en betänketid.
Kort därefter råkar Jacob ut för ett äventyr. På gatan
ser han, huru tre män anfalla en enda, som redan är sårad ;
gatan är visserligen full av folk, men ingen kommer sig för
att ingripa. Följande ögonblickets impuls, drar Jacob då
sin värja, ilar till hjälp samt lyckas driva angriparna på
flykten. Detta var Jacobs stora lycka. Den unge man, som
han räddat, var greve de Dorsan, brorson till premiärmini-
stern, och Dorsan blev nu hans vän och beskyddare.
Men därmed avbrytes tyvärr romanen.
Som vi av referatet se hava vi här en föregångare till
Maupassants Bel Ami. Men likheterna böra ej komma oss
att förbise olikheterna. Jacob är kanske framför allt den
franske bonden — detta framgår redan av den titel, Mari-
vaux givit sin roman: Le Paysan parvenu. Han har bond-
pojkens praktiska, jordbundna syn på livet, hans brist på
elevation, men också hans sens commun, ett oförbränneligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
