Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Prévost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17 6 PRÉVOST SOM ROMANFÖRFATTARE
gifta. Men då han efter någon tid ville, att deras olagliga
förbindelse skulle helgas av kyrkan, måste han tillstå san-
ningen, och då bestämde guvernören, att Manon skulle givas
till maka åt hans nevö, som förälskat sig i henne. Nu fanns
ingen annan utväg än att söka komma undan till engelskt
område. Men i vildmarken dukar Manon under för ansträng-
ningarna och dör. Med egna händer gräver des Grieux en
grav åt henne och jordar där den kvinna, som varit hans
livs högsta lycka och högsta olycka. Fullkomligt bruten
återvänder han till Frankrike, och det är där, han för “un
homme de qualité“ berättar sin dystra levnadssaga.
Bredvid Marivaux’ älskvärda rokokoskapelser verkar denna
roman såsom en av Racines mäktiga tragedier. Båda hade
lärt av den franska klassicitetens stora skald, men de hade
fäst sig vid olika sidor hos honom. Marivaux hade av honom
lärt sig den fina psykologien, Prévost skildringen av den
stora lidelsen. För att teckna denna använder han ej Mad.
de La Fayettes bleka, diskreta färger, utan heta, brännande
såsom blod. I romanens historia möter oss denna stora passion
först i Manon Lescaut, men icke, såsom hos Racine, förlagd
till den grekiska sagans eller den romerska historiens heroiska
värld, icke såsom hos de La Fayette till renässansens hov-
cirkel, utan till samtidens Frankrike. Även här har således
verklighetsskildringen trätt i stället för klassicitetens idealism.
Prévost har här lagt in hela sin själ, och få romaner äga
därför en så gripande sanning som denna. “Memoaren“
står här på gränsen till “Confessions“.
Romanen är, som sagt, i romantiserad form ett stycke
självbiografi. Men däremot strider naturligtvis icke, att
Prévost också mottagit vissa litterära impulser, först och
främst från den picareska romanen, särskilt från Gil Blas.
Han har samma raska berättartakt som Le Sage, och liksom
Gil Blas vill även Manon Lescaut giva en tids- och sede-
skildring. Vi få här hela det samtida Pariserlivet — dess
spelhålor, dess godtyckliga rättsskipning, dess unga utsvä-
vande chevalierer, dess rouéer och dess demimonde. Och
man behöver blott läsa en konversation mellan des Grieux
och Manons bror för att få en inblick i dess moral. Des
Grieux är ruinerad, och Lescaut, en förfallen falskspelare,
föreslår honom då att antingen leva på Manons kärleks-
förbindelser eller att själv bliva älskare åt någon rik, gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
