Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Prévost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEÉVOST SÅSOM ROMANFÖRFATTARE 179
att man kan älska, när man saknar bröd? Giv mig därför
litet tid att sköta om vår ekonomi. Olycklig den, som råkar
i mina nät! Ty jag arbetar på att göra min chevalier rik
och lycklig“. Men å andra sidan är hon så litet beräk-
nande, att des Grieux blott behöver ånyo råka henne, för
att hon skall rymma från sin nya, praktfulla bostad —
med ett klingande skratt över att hon lyckats narra Des
Grieux’ rival på några tusen livres.
Manon är dock ej romanens huvudfigur, utan det är des
Grieux. I företalet säger Prévost: “jag har målat en för-
blindad yngling, som vägrar att bliva lycklig och i stället
frivilligt störtar sig i det djupaste elände; vilken trots alla
lysande egenskaper föredrager vagabondens tillvaro framför
lyckans och naturens alla fördelar; vilken förutser sitt öde
utan att vilja undvika det; vilken känner olyckornas tryck
utan att vilja begagna de medel, som oupphörligen erbjudas
honom att bota och göra slut på dem“. Det är möjligt,
att Prévost trodde sig hava detta moraliska syfte, men i så
fall bedrog han sig själv. Han har visserligen i berättelsen
kastat in en högeligen ädel och moralisk personlighet, des
Grieux’ vän Tiberge, men denne verkar snarast såsom en
långkatekes och kan icke tillvinna sig vare sig våra eller
Prévosts sympatier. Ty de följa i stället den stackars des
Grieux. Och det, som Prévost, medvetet eller omedvetet,
förfäktar, är icke moralen, utan passionens rätt. Hans ro-
man är i ny form den gamla medeltidssagan om Tristan,
som i en olycklig stund kom att tömma kärlekens troll-
dryck. Han är för alltid fjättrad vid Manon med band, som
han icke mäktar bryta; för henne offrar han allt: framtid,
familj, vänskap, religion, heder, och likväl förblir han samme
oförbrännelige idealist, samme rene yngling, som då vi först
träffa honom. Ty mot det enda pliktbud han känner, kär-
leken till Manon, blir han aldrig ett ögonblick otrogen.
Han kan stjäla, han kan bedraga, han kan spela falskt,
men allt blott för hennes skull. Utan att klaga tål han
förödmjukelser, fattigdom och landsflykt — allt för henne.
Det är omkvädet i Tristans lay, som också här går igen:
En vous ma mort, en vous ma vie. För Prévost är han
en idealgestalt, kanske därför att den stackars abbén här
skildrat sig själv, sådan han drömt sig vara. Och denna
gestalt var något nytt inom världslitteraturen, anherren för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
