Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATRARNA
Denna tid — förra hälften av 1700-talet — skapade
icke blott en ny roman; den skapade ock ett i viss mån
nytt lustspel. Men innan vi gå in på dramats historia, är
det nödvändigt att taga en kort överblick av själva teatrarna,
ty de olika teatrarnas karaktär bestämde i viss mån dramats.
Varje teater hade nämligen sin särskilda genre.
Vid klassicitetens början funnos fyra olika teatrar i Paris:
i Hotel de Bourgogne, i Marais, Molieres trupp i Palais
Royal och den italienska truppen, som också spelade där
omväxlande med Molières. Såsom vi erinra oss från före-
gående del upphörde Marais-teatern kort efter Molières död
och uppgick i dennes trupp, som emellertid fick flytta från
Palais Royal till en förhyrd lokal vid rue Guénégaud.
Genom en kunglig order av 1680 sammanslogs till sist hans
trupp och den i Hotel de Bourgogne till en enda, vilken
övertog teatern i rue Guénégaud och sedermera (1689)
flyttade till rue des Fosses Saint-Germain-des-Près, där den
förblev ända till slutet av det århundrade, med vilket vi
nu sysselsätta oss; namnet på gatan döptes därför om till
det, som ännu finnes kvar: rue de l’ancienne Comédie.
Denna teater, som hade privilegium på den högre dramatiken,
tragedier och egentliga komedier, förblev ensam om detta
ända till 1791, då alla dylika privilegier upphävdes och
vem som ville erhöll rätt att öppna en teater.
Den fjärde truppen var den italienska, som spelade till-
sammans med Molières i Palais Royal, sedan följde med
denna till rue Guénégaud och slutligen, 1680, fick flytta
in i Hotel de Bourgogne. Före 1680 talade skådespelarna
ännu endast sitt italienska modersmål, och dialogen i deras
Commedie dell’arte var fortfarande improviserad. Men snart
började de blanda in franska, t. o. m. hela franska scener,
i de italienska styckena, och de hotade således att konkurrera
med skådespelarna vid Comédie française. Dessa klagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
