Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Piron och Gresset - Le Sage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRESSET 197
stycket är i grunddragen blott en kopia av Tartuffe, ehuru
vida mindre sann än förebilden. Ty Molières hjälte var
dock lånad från det verkliga livet, och skalden angrep här
ett bland tidens farligaste lyten. Gressets Cléon är en cy-
niker, liksom Tartuffe nästlar han sig in i en familj, som
han genom sin begåvning behärskar, han är elak, njuter av
att ställa till split och korrumpera sin omgivning, avund-
sjuk och falsk, förtalar hela världen och saknar över huvud
mycket få dåliga egenskaper. Dylika karaktärer må nu
finnas eller icke — komiska äro de i varje fall icke, och
de äro lyckligtvis, om de nu finnas, icke så vanliga, att
Gresset med sin Cléon kan sägas hava skildrat en för sam-
hället farlig typ.
Komedien får därför hos Pirón och Gresset samma
overkliga innehåll, samma konstruerade, abstrakta karaktärs-
teckning som den samtida tragedien. Men kanske var det
just därför, som denna slog an i hela Europa, och det var
till denna stil, som vår Dalin anslöt sig med Den avund-
sjuke, till en del också ett snille som Holberg.
LE SAGE
Regnard hade varit arvtagare till Les fourberies de Sca-
pins författare. Efterföljaren till Tartuffes skald var Le
Sage.
Le Sage mognade långsamt, och som jag redan påpekat
debuterade han blott med översättningar och bearbetningar
av spanska dramer. Det första självständiga försök, med
vilket han slog igenom, ehuru visserligen också här efter
ett spanskt uppslag, var enaktaren Crispin rival de son
maître (1707), snarast en fars i samma stil som Regnards
femaktkomedi Le Légataire universel, med samma hjälte
och samma moral — den gamla, som vi känna från den
medeltida farsen och från Le Renard français. Crispin har
ledsnat på att vara betjänt hos Valere och vill komma sig
upp. Han känner sin begåvning: “Morbleu! Med mitt
huvud borde jag redan ha hunnit göra mera än en kon-
kurs!“ Valere är kär i Angélique, som skall giftas bort
med Damis, vilken varken hon eller hennes föräldrar sett.
Med hjälp av Damis’ betjänt vågar Crispin då en djärv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
