Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Le Sage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TURCARET 201
och duperar henne, utan att hon genomskådar honom, och
i vars fickor Turcarets diamanter och bankanvisningar till
sist hamna.
För chevaliern är hon, trots alla hans glödande förkla-
ringar, alldeles likgiltig, och han begagnar hennes böjelse
blott till ett medel att av bankiren utpressa pengar, som
sedan gå till spelbordet — med ett ord: en aristokratisk
Alphonse. Han bedrar henne och hon bedrar Turcaret.
Men till sist bli alla bedragna av chevalierns betjänt, den
kvicke Frontín. Med anledning av en något oförsiktig
finansspekulation — den nyss omtalade kassörens rymning
— blir Turcaret häktad. Men Frontín har ur det allmänna
skeppsbrottet lyckats rädda 40,000 francs och gifter sig
med kammarjungfrun Lisette: “M. Turcarets regering är
slut. Nu börjar min!“ Med denna bevingade replik slutar
stycket.
Dialogen är på prosa, såsom det höves den skarpa realis-
men. Den är gnistrande kvick och störes aldrig av någon
snusförnuftig moralpredikants reflexioner. Det hela är ett rent
fyrverkeri, och handlingen stannar aldrig ett ögonblick av,
utan håller hela tiden intresset på spänn. Jag behöver blott
såsom exempel taga den sista akten. Chevaliern, som inför
Turcaret uppträder såsom baronessans “kusin“, har hos henne
anordnat en supé, vid vilken Turcaret, hennes amant en titre,
skall närvara. Men chevaliern, som träffat sin vän markisen,
inbjuder även denne, och markisen ber då att få medföra
en grevinna från landsorten, för vilken han för tillfället gör
sin kur. Det möter naturligtvis inga hinder, och i femte
akten börjar banketten. Först infinna sig markisen och
hans grevinna, som visar sig vara en ytterst vulgär och
löjlig personlighet, vilket emellertid tillskrives hennes lands-
ortsvanor. Nästa man är chevaliern, som till sin förvåning
i grevinnan igenkänner en dam, för vilken han, icke utan
framgång, gjort sin kur. Knappt har denna överraskning
lagt sig, förrän Madame Jacob, Turcarets syster, kommer
med ett spetsgarnityr, som baronessan beställt, och nu igen-
känner hon i grevinnan — sin svägerska, Madame Turcaret.
Denna nekar visserligen och förklarar sig ej känna henne:
“dottern till° en marskalk de Domfront står över dylika
sottiser“. “A tusan! En marskalk! Då har ni alldeles
glömt bort er pappa, bagar Briochais i Falaise“. Det hjälper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
