Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIVAUX SOM KOMEDIFÖRFATTARE 20 7
det löst: hon tillstår sin kärlek och räcker honom sin hand
— Dubois hade räknat rätt!
Redan genom det referat, jag här giort av Marivaux’ två
mest karaktäristiska dramer, finner man lätt, att hans lust-
spel är av en väsentligen annan art än Molières. Dennes
och Regnards drastiska komik saknar han alldeles, och några
skrattsalvor ljödo knappast, då Marivaux’ stycken uppfördes.
Dialogen kan ej heller sägas vara kvick som Molières, Reg-
nards och Le Sages. Den är graciös och spirituell, men
några verkliga kvickheter möter man icke. I Le Sages
komedi t. ex. frågar markisen: “tycker ni om musik?“ Och
Turcaret svarar: “Visst tusan — jag abonnerar ju på en
loge i operan!“ Dylika repliker vimlar det av i Turcaret,
men hos Marivaux letar man fåfängt efter dem. Ännu
mindre är Marivaux såsom Molière och Le Sage fylld av
något socialt patos. Frågor, som berörts i Tartuffe och
Turcaret, intressera honom alls icke. Han vill överhuvud
ingenting; de idéer, för vilka Voltaire och andra samtida
stredo, diskuteras aldrig i hans komedier, och i motsats till
de flesta 1700-talsförfattare är han uteslutande konstnär.
Hans dramer äro heller icke byggda på någon spännande
intrig, vars upplösning kommer som en överraskning. Åskå-
daren har redan efter de första scenerna klart för sig, huru
det skall gå; han är invigd i den hemlighet, om vilken
hjältinnan själv är okunnig. Men likväl följer han hand-
lingen med ett visst intresse.
Den konst, genom vilken Marivaux nådde detta resultat,
var hans fina psykologi, särskilt av det kvinnliga själslivet
— ty Marivaux är en utpräglad feminist, för vilken mannen
har ett underordnat intresse. Någon direkt analys av kvin-
nans själsliv, såsom i romanen Marianne, kan han dock icke
giva, ty det förbjudes ju av dramats karaktär. I lustspelen
får man denna analys så att säga mellan raderna. Marivaux
ger endast några diskreta antydningar, och själva nyanse-
ringen, det rätta uttrycket, överlät han åt skådespelerskans
konst. Orden skulle också hava blivit för klumpiga, för
brutala såsom uttryck för de halvt omedvetna stämningar,
med vilka Marivaux spelar.
På grund av detta psykologiska intresse har man jäm-
fört Marivaux med Racine, och utan tvivel har han lärt
mycket av denne store föregångare. Liksom hos denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
