Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 LES FAUSSES CONFIDENCES
mot dig, men nu har du både mitt hjärta och min hand!“
Han friar således till kammarjungfrun, och upplösningen är
densamma som i den gamla folksagan, där prinsens älskade
vallflicka avslöjar sig som en förklädd prinsessa.
I Les fausses confidences rör sig den kvinnliga erotiken
i samma sirliga menuettakt. Araminthe är en ung, vacker
och rik änka — 50,000 livres i räntor — men hon tillhör
borgerskapet, och hennes fåfänga mor vill gifta bort henne
med en greve. Dorante, en fattig ung man, son till en
prokurator, har förälskat sig i henne, icke utan all känsla
för de 50,000. Men på ett giftermål är ej att tänka.
Dorantes betjänt Dubois är emellertid en stor psykolog, som
i grunden känner kvinnohjärtat, och han gör upp en anfalls-
plan, som är byggd på denna kännedom. Först skaffar han
sig plats hos Araminthe, och sedan blir Dorante på sin
farbrors rekommendation antagen till hennes intendent. Han
gör ett behagligt intryck på sin matmoder, ehuru heller icke
mer. Men sedan komma “de falska förtroendena“. Dubois
yppar för Araminthe, att Dorante är till vanvett förälskad
i henne, att han endast för att få vara i hennes närhet
skaffat sig platsen som intendent, men då en dylik kärlek
ju är en ren orimlighet, råder Dubois henne att köra bort
denne tokige unge man, som vågat höja sina blickar till en
dam i hennes ställning. Men — som sagt — Dubois känner
kvinnohjärtat. Araminthe ger honom först alldeles rätt:
Dorante skall få sitt avsked. Men så komma några betänk-
ligheter: vad skall hon- föregiva för orsak för farbrodern?
Om hans orimliga böjelse kan hon ju inte tala, då han själv
icke sagt ett enda ord, “dessutom har jag nu svårt att und-
vara en intendent, och det är ej heller så stor risk som du
tror“ — och så får Dorante stanna. Början är gjord. Sedan
följer det ena “förtroendet“ efter det andra, Dorante själv
säger fortfarande ingenting, men Araminthe blir allt mer
och mer intresserad för den blyge, försynte unge mannen,
som dyrkar henne, utan att på något sätt våga antyda sin
lidelse. Så komma även andra hjälptrupper, bland annat
litet svartsjuka på kammarjungfrun. Det stora utbrottet
sker likväl, först när Araminthes mor och hennes greve vilja
avskeda Dorante och tillsätta en ny intendent. Dorante
gör då min av att vilja draga sig tillbaka. Men nu bryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
