Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Destouches
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 LE GLORIEUX
står i bjärt kontrast till de ädla maximer, som filosofen
själv förkunnat. För sin fixa idé blottställer han emellertid
Mélites goda rykte, låter henne utan protest kurtiseras av
markis de Lauret och står till sist inför nödvändigheten att
gifta sig med ett tretton års barn, som farbrodern utsett
åt honom. Inför denna fara ser Ariste ingen annan utväg
än att rymma från alltsammans. Men giftermålet vill han
icke yppa.
Så kommer den oväntade upplösningen, vari vi spåra det
nya engelska inflytandet — man torde kasta en blick till-
baka på The tender husband (sid. 30). Onkeln har upp-
täckt, att Ariste är gift och vill genom en advokat söka få
äktenskapet förklarat ogiltigt. Men inför möjligheten att
bliva skild från den ädla, eftergivande Mélite vakna Aristes
bättre känslor:
Votre péril me rend la noble fermeté,
Qui des coeurs vertueux fait la félicité,
Je vais d’un front serein faire tête à l’orage,
Que le public surpris fronde mon mariage,
Que mon oncle irrité me prive de son bien,
On veut nous séparer, je ne ménage rien.
Därmed uppklaras allt. Den simple, brutale onkeln be-
höver blott höra Mélite för att bliva omvänd, den över-
mänskligt ädelsinnade markis de Lauret lovar att gifta sig
med trettonåringen och avstår från hemgiften. Ariste får
behålla sin hustru och sin plats i farbroderns testamente —
den något sent deklarerade dygden får således all den be-
löning, som en småborgare kan önska: en undergiven hustru
och mycket pengar. Och det hela slutar i rörelse och ömhet.
Ännu starkare framträder denna nya karaktär hos lust-
spelet i Destouches’ förnämsta komedi, Le Glorieux (1732),
som riktar sig mot den av alla småborgare så avskydda
adelshögfärden. Greve de Tufière är det personifierade hög-
modet. Han nedlåter sig aldrig att tala till sina tjänare,
tillåter ej heller dem att tilltala honom, han behandlar alla
med en sårande överlägsenhet, men trots sin bördsdryghet
begår han — i motsats till Don Ranudo di Collibrados —
rena lumpenheter. Att han, som är fattig, lever på spel,
betyder mindre. Men mera betänkligt ur hans egen syn-
punkt är, att han för att reparera sina afiärer vill sänka
sig till att äkta en rik uppkomlings dotter, att han håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
