Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Destouches
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
destouches’ senare komedier 2 1 3
arbete, t. o. m. farligt, om författaren ej föresatt sig att
förbättra sederna, att förlöjliga och utskämma lasten och
att framställa dygden i en så vacker dager, att den till-
drar sig allmän aktning och vördnad“. Tanken var ju icke
alldeles ny för franska läsare. Anda sedan renässansen hade
ju poetikförfattarne lärt, att all poesi hade ett moraliskt
syfte, och hans närmaste läromästare, La Bruyère, hade
skrivit: “Det är ej nog, att de seder, som skildras i ett
drama, ej äro dåliga. De måste vara ärbara och lärorika“.
Men en sak är teorien och en annan tillämpningen. Ty
trots allt hade den franska komedien före Destouches dock
i främsta rummet varit sprittande rolig, och med moralen
hade författaren till Les Fourberies de Scapin ej tagit det
så noga. Den stora komedien hade väl haft ett moraliskt
syfte. Men det är skillnad även på moral och moral.
Modère hade anfallit de lyten, som hotade hela kulturen:
den preciösa, osanna livsuppfattningen, det religiösa hyckle-
riet, libertinismen m. m. Han hade varit fylld av ett stort
socialt patos; Destouches däremot är småborgare, klandrar
karaktärsfel, som högfärd, obeslutsamhet, otacksamhet etc.
Men detta klander uppbäres ej av något patos, utan sna-
rast av salvelse. Det är småborgaren, som med honom
söker tränga sig in i litteraturen, uppbyggelseföredraget,
som från predikstolen förlägges till teatern.
Jag kan såsom exempel taga hans två förnämsta komedier.
Ariste, hjälten i Le Philosophe marié (1730) är en högst
besynnerlig herre, som knappt förefaller mera naturlig, sedan
man fått veta, att bakom komedien ligger ett stycke själv-
biografi. Han är hemligen gift med Mélite, och att döma
av inledningsmonologen är orsaken till hemlighetsmakeriet
en tämligen krass egoism: han vill vara i fred i sin studie-
kammare och ej oroas av någon familj. Sedermera få vi
höra ett nytt skäl: han har så gycklat med äktenskapet,
att han fruktar sin umgängeskrets speglosor, om det blir
bekant, att han själv blivit äkta man, och denna räddhåga
stegras under styckets lopp till en ren abnorm monomani
— ty någon samhällssatir kan man knappt spåra häri. Den
tidens libertiner höllo väl äktenskapet i föga helgd, men
det hindrade dem ej att gifta sig, när deras fördel det
fordrade. Till sist få vi ännu ett tredje skäl: fruktan att
bliva gjord arvlös av en rik farbror, ett skäl, som likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
