Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Nivelle de la Chaussée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 LA FAUSSE ANTIPATHIE
vid vilken hon blivit vigd, och hon säger sig troget vilja
fylla en hustrus plikt. Men så mycken dygd fordrar sin
belöning, och den kommer även. Damon börjar sent om-
sider ana sammanhanget, talar om att hans verkliga namn
är Sainflore, de äro således redan man och hustru, deras
kärlek har icke varit brottslig, och Léonore kan sjunka i
Sainflores armar : O sort trop fortuné ! C’est mon époux que
j’aime.
Det hela är således en hymn till dygdens, den ädla själv-
uppoffringens och den äktenskapliga trohetens pris. Samma
tema återkommer i hans nästa stycke, Le Préjugé à la mode,
som riktar sig mot de högre klassernas uppfattning av äkten-
skapet. Enligt denna var en äkta man, som älskade sin
hustru, enbart löjlig, och såsom världsman var han skyldig
att hålla sig med en mätress. Constance, hjältinnan är
emellertid en överjordiskt ädel kvinna, som djupt lider av
att hon försummas av sin man, men som trots detta älskar
honom och aldrig för honom eller för andra röjer den sorg,
som fräter hennes hjärta, en Griseldis på 1700-talet. Men
nu inträffar det egendomliga. Durval, mannen, har nämligen
blivit kär i sin hustru, ehuru han av fruktan att synas
löjlig icke vågar yppa sin böjelse varken för henne eller
för andra. Detta få vi veta redan i början av andra akten,
men först i slutet av den femte kommer sig Durval för att
bekänna sin kärlek och sin föresats att trotsa världens om-
döme:
C’est ma femme, en un mot, c’est elle que j’adore.
Que l’on m’approuve ou non, mon honneur me suffit.
Peut-être mon exemple aura plus de crédit:
On pourra m’imiter. Oui, il n’est pas possible
Qu’un préjugé si faux soit toujours invincible.
Vi kunna spara oss redogörelsen för de följande “lust-
spelen“. I de redan refererade förekomma några få scener
med en svagt komisk anstrykning, ehuru man även vid
dem har mycket lätt att hålla sig för skratt. Men i några
av de följande, särskilt Mélanide och la Gouvernante, är
även denna svaga komik fullkomligt bannlyst; allt är här
patos, ädelhet och tårar.
Nivelle de la Chaussée har, som man härav finner, skapat
en ny komedi — en komedi utan komik, och i den drama-
tiska prologen till La fausse antipathie har han kommit med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
