Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Nivelle de la Chaussée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA FAUSSE ANTIPATHIE 2 1 7
personligheter på 1700-talet funnos de förenade. Många
voro såväl epikuréer som dygdemänniskor, och till denna
klass hörde också Nivelle de la Chaussée. Epikuré för egen
del, blev han såsom författare en salvelsefull moralist. Så-
som sådan avslöjar han sig redan i sitt första drama, La
fausse antipathie, som uppfördes 1733.
Innehållet är ytterst inkrånglat och osannolikt och gör
intryck av att vara lånat mera från en roman än från det
verkliga livet. Men just dylika, i den dagliga tillvaron
mycket ovanliga situationer äro karaktäristiska för Nivelle
de la Chaussées lustspel. Hjältinnan, Léonore, har av sin
mor blivit bortgift. Direkt från klosterpensionen hade hon
förts till altaret, utan att modern tagit någon hänsyn till
hennes känslor och utan att hon förut sett sin tillkommande
man — en situation, som ger Nivelle de la Chaussée an-
ledning till en predikan mot dessa tvungna, men i Frank-
rike vanliga äktenskap. Men då de nygifta begiva sig från
kyrkan, inträffar en högst besynnerlig händelse. Brud-
gummen överfalles av en fiende, det uppstår en strid, i
vilken Sainflore, brudgummen, sticker ned sin motståndare
och i följd därav ögonblickligen måste taga till flykten.
Léonore vet således icke, hur hennes make ser ut, ty —
egendomligt nog — tyckes hon under vigselakten aldrig
hava betraktat honom! Sedan dess hava tolv år förflutit.
Léonore bor hos sin onkel Géronte och har fått underrättelse
att hon är änka. Men hos Géronte vistas också en något
mysteriös främling, Damon, som förälskat sig i Léonore,
vilken besvarar hans böjelse. Så kommer det till en för-
klaring: den ridderlige Damon anser sig av hänsyn till
Léonore skyldig att lämna Gérontes hus, ty något äktenskap
kan ej bliva av — han är nämligen redan gift. Emellertid
får Damon kort därefter underrättelse om, att hans hustru
är villig att gå in på skilsmässa. Situationen har således
ändrats, och intet synes nu stå i vägen för de båda älskandes
förening. Men så kommer ett nytt hinder: Léonore får
nämligen veta, att hennes man lever. Géronte upplyser väl,
att han redan med framgång inlett underhandlingar om skils-
mässa, men den ädla Léonore vill ej höra talas härom: det
är hennes plikt, att ehuru hon blivit tvångsgift, ehuru hon
aldrig sett sin man, mot vilken hon hyser verklig antipati,
och ehuru hon älskar en annan, likväl uppsöka den man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
