Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Tragedien - Voltaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 VOLTAIRE OCK DEN ENGELSKA TEATERN
tat kunna vi aldrig avkasta oss rimmets ok, ty det är nöd-
vändigt för all fransk poesi. Man har försökt — och här
syftar han på La Motte — att giva oss tragedier på
prosa. Men detta kan aldrig lyckas. Uppgiften är i stället
att skriva en rimmad vers, som icke gör något intrång på
tanken, ty vad vi fordra av den rimmade versen är, att
den har samma klarhet, samma exactitude som prosan“.
Denna fordran är karaktäristisk. Ar det ingen annan
skillnad på vers och prosa, och skall versen framför allt
blott vara “exakt“, kan man onekligen med La Motte fråga,
vad det då tjänar till att pinas med denna svårighet. Ar
versens uppgift densamma som prosans, har La Motte utan
tvivel rätt i, att prosan är att föredraga. Trots sin oppo-
sition mot les modernes stod Voltaire här således på deras
ståndpunkt.
Voltaire övergår därefter till en mera direkt jämförelse
mellan fransk och engelsk teater. “Jag har“ — säger han
till Bolingbroke -— “velat överföra några av skönheterna
i er teater till vår. Det är sant, det tillstår jag, att det
engelska dramat är mycket bristfälligt, och av er egen mun
har jag hört, att ni inte hade en enda god tragedi. Men
till ersättning har ni beundransvärda scener i dessa för
övrigt så monstruösa i stycken. Ända till närvarande stund
ha nästan alla edra skådespelsförfattare i stilen, och hand-
lingen saknat denna klarhet, denna riktiga planläggning,
denna känsla för det passande, denna elegans, som ända
sedan den store Corneille utmärkt den franska teatern.
Men även de mest regellösa av edra stycken ha en för-
tjänst, och det är den rörliga handlingen. Vi ha i Frank-
rike. högt skattade tragedier, som snarare aro konversatio-
ner än skildringar av händelser. Därför ersätta vi ofta
med en berättelse det, som ni framställa i en handling, och
vi våga aldrig låta många personer uppträda på scenen så-
som t. ex. i er Julius Cæsar. Jag vill visserligen icke gilla
alla de barbariska oregelbundenheter, av vilka detta stycke
är uppfyllt. Men det är förvånansvärt, att det ej finnes
flera i ett arbete, som skrevs under ett okunnighetens tide-
varv och av en författare, som själv ej kunde latin och
som ej hade någon annan lärare än sitt snille“. Och så
anför Voltaire den stora scen, där först Brutus och sedan
Antonius vid Cæsars hk hålla tal. Fransmännen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
