Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires ungdom och mannaålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 5 2 VOLTAIRES BARNDOM
hans förste mentor. Tack vare Chateauneuf synes Madame
Arouets hus hava blivit en samlingsplats för poeterna i
Temple, och det litterära libertininslaget hos Voltaire före-
faller därför vara ett arv från modern.
Vid tio års ålder sattes Voltaire i samma skola, där förut
Molière gått, nämligen i den av jesuiterna styrda Lycée de
Louis-le-grand, som tyckes hava varit en bland de bättre i
Frankrike, och egendomligt nog bibehöll kristendomshataren
Voltaire alltid sina lärare i ett tacksamt och välvilligt minne,
trots det att de tillhörde jesuitorden. Sitt religionshat lärde
han sig således med all sannolikhet ej i skolan, utan fick
det på andra vägar, och den klassiska bildning, han hade,
förvärvade han sig i varje fall i detta lyceum. Skolgången
blev emellertid icke långvarig. Den äldre Arouet, som med
fasa sett, att hans son började skriva vers, beslöt att giva
honom ett praktiskt levnadsyrke och låta honom studera
till advokat. Då den blivande författaren blott var sexton
år gammal, togs han därför från skolan för att börja med
juridiken. Men försöket slog illa ut. Av Chateauneuf fördes
han tillsammans med de glada vivörerna i Temple, skrev
ännu mera vers än förut, försummade de tråkiga föreläs-
ningarna, gjorde skulder o. s. v. Då detta liv fortgått
några år, fann notarien Arouet det lämpligast att skaffa
sin son en annan miljö och utverkade åt honom en plats
såsom ett slags attaché hos en broder till abbéen, markisen
av Chateauneuf, som var franskt sändebud i Haag. Men
ej heller den omgivning, i vilken den nittonårige Voltaire
nu kom, ägnade sig för den uppfostran, som den praktiske
fader Arouet avsåg. Över den franska kolonien i Haag
svävade ännu Bayles ande, och Holland var, såsom vi minnas,
samlingsplatsen för alla missnöjda och radikala franska emi-
granter. Och till råga på olyckan blev Voltaire här kär —
kanske den enda gången i sitt liv. Historien, som man
ännu kan studera i Voltaires brev, är både smått pueril
och icke så litet romantisk. Han och hans älskade “Pim-
pette“ — dotter till en något tvetydig fransk dam — tänkte
rymma tillsammans, man saken blev upptäckt, Voltaire fick
först husarrest hos ambassadören och skickades sedan till-
baka till Frankrike. Därmed var tragedien slut, ty Voltaire
var ingen des Grieux och lyckades mycket lätt glömma sin
Manon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
