Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires ungdom och mannaålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 54 OEDIPE OOH HENRIADEN
hade Voltaire i rikt mått, och snart finna vi honom i de
mest högadliga kretsar, hos hertigarna av Sully och Richelieu
m. fl., där hans esprit och hans sällskapstalanger snart
skaffade honom en ställning, som stod i bjärt motsats till
hans börd. Men olyckligtvis kunde han ej hålla sin penna
i styr, och 1716 spriddes några ytterst giftiga och skamliga
epigram mot regenten och dennes dotter, vilka hade till
följd, att Voltaire förvisades från Paris. Straffet var ju ej
vidare hårt, ty Voltaire blev nu gäst hos hertigen av Sully,
och genom några smickerdikter till regenten fick han åter
nåd. Men kort därefter råkade han ånyo illa ut såsom
misstänkt — denna gång med orätt — för en niddikt mot
Ludvig XIV:s minne och fick nu (i maj 1717) vandra till
Bastiljen, där han nödgades göra ett ofrivilligt uppehåll på
närmare ett år.
Ännu så länge var han således blott en kvick och lasciv
libertinpoet, visserligen med en viss ställning inom sällskaps-
livet, men ännu okänd för den stora publiken. Ensamheten
i fängelset hade han emellertid använt på ett mycket klokt
sätt: han hade påbörjat sitt stora epos, Henriaden, och han
hade avslutat sin tragedi Oedipe. Några månader efter sedan
han blivit fri, uppfördes denna (i november 1718) och hade
en stormande lycka. Nu hade han blivit en erkänd storhet,
arvtagare till Corneille och Racine, och för en ung man
på blott tjugufyra år var detta onekligen mycket. Hans
rykte befästades ytterligare av hans epos, vilket visserligen
trycktes först 1723, men redan långt förut var bekant till
stora partier, ty på de högadliga slott, där Voltaire nu mest
vistades, föredrog han spridda delar — egentligen sådana,
som berörde slottsherrens förfäder och deras deltagande i
Henriks strider mot ligan. Voltaires poem företer nämligen
i den punkten vissa likheter med Filelfos och de andra
renässansepikernas hjältedikter, i det att det till en väsentlig
del var anlagt på att smickra bördstoltheten hos författarens
beskyddare. Filelfo rent av sålde platserna i sitt epos; så
långt gick nu visserligen inte Voltaire, men han delade ut
dem efter mycket personliga synpunkter och strök t. ex.
konung Henriks mest betydande vapenbroder, den store
Sully, därför att han råkat i oenighet med dennes ättling;
i stället lät han Duplessis-Mornay inträda på Sullys plats.
Redan innan Henriaden kom ut av trycket, hälsades denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
