Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires ungdom och mannaålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 VOLTAIRE I ENGLAND
överdrivit omfattningen av de intryck, som Voltaire mottog
i England, voro dessa likväl betydande nog. Icke blott att
hela hans uppfattning blev mera vidsynt och fri, icke blott
att han, såsom vi sett, lärde sig en viss aktning för det ur
fransk synpunkt så regellösa engelska renässansdramat, utan
han mottog även direkta impulser. Först från Shaftesbury
och Pope, vilkas optimism han sedan förkunnade i Frank-
rike — ehuru den dock ej satt mera djupt hos honom, än
att han efter jordbävningen i Lissabon alldeles kastade om
till den motsatta ståndpunkten. Av Swifts satir har han
också lärt mycket. Större betydelse hade hans bekantskap
med Lockes filosofi. Ty genom att taga ut alla de sensua-
listiska elementen i denna, med förbiseende av de tendenser,
som gingo i en motsatt riktning, fick Voltaire en filosofisk
grundval för en världsåskådning, som visserligen i grund-
dragen var utbildad, innan han kom till England, men som
då hade haft en i det hela ovetenskaplig karaktär. Men
viktigast var dock, att Voltaire nu fick en allvarligare syn
på livet. Han hade i England blivit försatt i en annan
miljö än Temple, kommit i beröring med författare som
Swift och Pope, med köpmän och lärde, och för en person
med Voltaires mottaglighet för intryck betydde detta mycket.
Hans intressen hade förut nästan uteslutande varit estetiska;
under uppehållet i England fördjupas dessa och utvidgas till
att omfatta även vetenskapliga frågor, närmast filosofiska
och historiska, och det var under denna tid han skrev sin
Histoire de Charles XII, vartill jag sedermera skall åter-
komma och som utgör en av milstolparna inom den moderna
historieskrivningen. Templekotteriets “scepticisme mondain“
övergick nu till en vetenskaplig teori eller kanske rättare:
framträdde åtminstone med anspråk att gälla såsom sådan.
I mars 1729 fick Voltaire tillstånd att återvända till
Frankrike, till en början dock ej till Paris. Sitt hemvist
fick han emellertid snart hos grevinnan Fontaine-Martel, som
bodde i närheten av Palais Royal. Voltaire fann sig där
förträffligt, ty han var så gott som enväldig i huset, hade
till sin disposition en särskild sällskapsteater, där han kunde
uppföra sina pjeser, och skördade för övrigt under denna
tid, med Zaïre, sin kanske största framgång såsom dramatisk
författare. Men så dog grevinnan i början av 1733, och
i ett brev till hertiginnan de Saint-Pierre ägnar Voltaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
