Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires ungdom och mannaålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LETTRES SUR LES ANGLAIS 259
hennes minne en runa, som kunnat vara litet varmare: “Jag
har förlorat såväl ett gott hus, där jag var herre, som ock
fyrtio tusen francs i räntor, som man gav ut för att roa
mig“. Voltaire fick nu skaffa sig en egen bostad. Men
hans uppehåll där blev icke långvarigt. Ty 17341 hade
han den oförsiktigheten att ge ut några brev och anteck-
ningar, som han börjat nedskriva i England, Lettres sur les
anglais eller — som de oftast kallas — Lettres philosophiques.
För fransmännens kännedom om engelska förhållanden hade
dessa brev en banbrytande betydelse, och först i dem fram-
trädde Voltaires upplysningsfilosofi med osminkad öppenhet.
Ty han brydde sig här icke om att hålla sin penna i styr.
Bland annat hade han där behandlat “la petite bagatelle de
l’immortalité de d’âme“, och jämförelserna mellan franska
och engelska förhållanden voro allt annat än respektfulla.
Det hela är snarast en satir, i vilken han nedhånar religionen
och upphöjer England på Erankrikes bekostnad.
1 Redan året förut hade en engelsk översättning utgivits.
Han börjar med en skildring av kväkarne och sitt försök
att taga reda på deras religion. “Min bäste herre“ — frågade
jag — “är ni döpt?“ “Nej“ — svarade han — “och icke heller
mina bröder.“ “Men, för fan, då äro ni ju inte kristna!“
“Min vän“ — svarade han med en mild ton — “svär icke,
och kom ihåg, att vi äro kristna. Vi tro icke, att kristen-
domen består i att hälla salt vatten över huvudet“. “Men,
gode Gud“ — utropade jag, upprörd över denna hädelse —
“har ni då glömt, att Jesus Kristus själv döptes av Johannes?“
“Kristus döptes väl av Johannes, men själv döpte han aldrig
några, och vi äro lärjungar icke till Johannes utan till
Kristus.“ Kväkaren förklarade därefter, att hans menings-
fränder visst inte fördömde dem, som läto döpa sig, men
att de ansågo, att man borde avhålla sig från dylika judiska
ceremonier, döpelsen lika väl som omskärelsen. Och på
samma sätt uttalar han sig om nattvarden.
Från kväkarna övergår Voltaire till den engelska hög-
kyrkan. “Denna“ — säger han — “har bibehållit många av
de katolska ceremonierna, särskilt den skrupulösa samvets-
grannhet, med vilken prästerna uppbära tiondet. “ För övrigt
gå prästerna någon gång på krogen, emedan bruket tillåter
detta, och om de då berusa sig, så sker det med allvar och
utan skandal. “Men“ — fortsätter han — “den obestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
