Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires ungdom och mannaålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 60 LETTRES SUR LES ANGLAIS
varelse, som varken är präst eller lekman, med ett ord: den
vi kalla abbé, är en i England okänd företeelse. Prästerna
här äro alla tillbakadragna, nästan pedanter. När de få
höra, att det i Frankrike finnes unga herrar, som äro riks-
bekanta för sina utsvävningar, som genom kvinnointriger
befordras till höga ämbeten och vilka alldeles öppet ha sina
kärleksäventyr, roa sig med att skriva smäktande dikter och
alla dagar giva läckra och långa supéer, från vilka de gå
att bönfalla om den heliga andes ljus, och som djärvt kalla
sig apostlarnas efterföljare — när de höra detta, tacka de
Gud, att de äro protestanter. Men engelsmännen äro kätter-
ska lymlar, som förtjäna att brännas med alla djävlar —
som mäster François Rabelais säger. Det är också orsaken,
varför jag inte alls lägger mig i deras affärer.“
Han övergår därefter att tala om presbyterianer och anti-
trinitarier för att sedan komma in på styrelsesättet och jäm-
för här romare och engelsmän med varandra. Den egentliga
skillnaden ser han — och det är ju hans ständiga käpp-
häst — däri, att romarne aldrig förde religionskrig, då
engelsmännen däremot fört många dylika, tack vare kristen-
domen. Men frukten av inbördeskrigen i Rom var slaveriet,
i England friheten: “Den engelska nationen är den enda på
jorden, som genom sitt motstånd mot konungarna lyckats
begränsa deras makt och efter väldiga ansträngningar in-
rättat en vis styrelse, enligt vilken konungen är allsmäktig
i att göra gott, men har bundna händer, om han vill göra
något ont“. Den engelska politiken går icke ut på den
lysande galenskapen att göra erövringar, men att hindra
grannfolken att göra dylika. Därav deras motstånd mot
Ludvig XIV. Vi i Frankrike förebrå dem Karl I:s avrätt-
ning. Men han blev slagen i en öppen drabbning, tillfånga-
tagen, rannsakad och dömd. Och vi böra tänka på Henrik
III:s och Henrik IV:s mord, väga avrättningen och morden
mot varandra samt sedan döma.
I England äro alla lika. Konungen kan väl utnämna en
person till hertig av Dorset, men denne får ej en tum av
jorden i Dorsetshire. Alla betala skatt, dessa skatter beviljas
av underhuset och måste av överhuset antingen godtagas
eller förkastas. Handeln står i England i högt anseende,
och en engelsk köpman djärves med skäl jämföra sig med
en romersk medborgare. En yngre son till en lord anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
