Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires teologi och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8 8 DICTIONNAIRE PHILOSOPHIQUE
och mindre lätthanterliga Encyklopedien. För att åskåd-
liggöra stilen behöver jag blott i sammandrag anföra ett
exempel, artikeln Hagar:
När man gör sig av med sin konkubin eller sin mätress,
söker man åtminstone att göra hennes framtida ställning
dräglig. Den, som icke gör det, anses av oss för en mindre
hederlig karl. Nu uppgives Abraham hava varit en mycket
rik man, och han borde därför ha givit sin mätress Hagar
en liten hjord, när han skickade henne ut i öknen. Natur-
ligtvis talar jag här endast efter det världsliga förståndet,
och jag vördar alltid de ofattliga vägarna, som icke äro
våra. Men för min del skulle jag ha skänkt min gamla
väninna Hagar några får, ett par getter och en duktig bock,
litet kläder för henne och vår son Ismael, en god åsna för
modern och ett föl för barnet, en kamel för deras packning
och åtminstone två tjänare för att följa dem och hindra
vargarna att äta upp dem. Men de troendes fader gav
bara en kruka vatten och ett bröd åt sin stackars älskarinna
och sin son, när han körde ut dem i öknen. Några gud-
lösa ha också påstått, att Abraham icke var någon särskilt
öm far: sin oäkta son ville han låta dö av hunger och sin
legitime ville han skära halsen av. Men jag upprepar det
ännu en gång: dessa vägar äro icke våra vägar.
I Voltaire hade kyrkan obestridligen fått en fruktansvärd
fiende. Ej blott att han läst sin bibel; han kände också
till kyrkofäder, teologer och kommentatorer, och resultatet
av hans bibelkritik framgår bäst av ett yttrande av hans
svenska elev Kellgren. I ett brev skriver denne: “Tänk,
att jag läst halva bibeln, sedan jag kom hem; jag hade
aldrig trott, att den skulle vara så absurd“. Men det var
just detta Voltaire avsåg, och den uppfattningen förstod
han att bibringa alla sina läsare. Med sitt sardoniska löje
relaterade han alla de skabrösa historierna i det gamla
testamentet, han förlöjligade underverken, han visade upp
motsägelserna — han har särskilt roligt åt den unga och
sköna Sara, som vid sina nittio år blev utsatt för så
många attentat. Hans kritik är således av en (helt annan
art än Spinozas allvarliga och aktningsfulla. Spinoza ville
historiskt begripa bibeln, Voltaire ville mörda den. Och i
viss mån lyckades han. Spinozas kritik, som blott vände
sig till de lärde, hade utanför deras krets gått tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
