Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Montesquieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSLÄRAN 307
med vissa modifikationer anslöt sig till Hobbes. Lagarna
— de politiska, civila och folkrättsliga — uppstodo således
först med statens uppkomst. Men här gör Montesquieu sin
stora insats. Dessa lagar kunna icke för alla folk vara de
samma, utan måste ansluta sig till de olika folklynnena,
vilka åter, såsom vi sett, betingades av klimatet, landets
natur och läge, den historiska utvecklingen m. m. Någon
idealförfattning, gällande för alla tider och alla folk, finnes
således icke. Men i stället uppställer Montesquieu tre eller,
om man så vill, fyra olika huvudtyper. Av dessa är dock
despotismen eller den laglösa monarkien absolut förkastlig,
och uppgiften är just att söka hindra uppkomsten av ett
dylikt statsskick. Såsom de tre berättigade statsformerna
uppställde han den lagbundna monarkien, den aristokratiska
republiken och den demokratiska republiken. Med sin för-
kärlek för antiken hade han väl de största sympatierna för
den demokratiska republiken, men han medgav, att denna
form icke lämpade sig för de moderna storstaterna, och för
dem, särskilt för Frankrike, ansåg han monarkien bäst pas-
sande, men icke Ludvig XIV:s, utan snarare monarkien
före Richelieu, ty då funnos ännu mellanmakter, som hindrade
konungens envälde: ett parlament, som var självständigt
och så till vida hade lagstiftningsrätt, att det kunde vägra
att inregistrera de lagar, konungen ville påbjuda, och
en aristokrati, andlig och världslig, som bildade en mot-
vikt mot den kungliga maktfullkomligheten — som man
ser spelar Montesquieus egen aristokratiska uppfattning här
in, och han höll t. o. m. på parlamentsplatsernas ärftlig-
het.
Emellertid hade han i England lärt känna en författning,
som i det hela motsvarade hans krav, och den statslära,
han till sist framlade, utgör därför en modifikation av Lockes,
som ju å sin sida var ett teoretiskt försvar för den faktiska
engelska konstitutionen. En huvudpunkt hos Locke hade,
såsom vi minnas, varit hans maktfördelningslära. Men denna
hade varit ganska inkonsekvent. Locke hade skilt på den
verkställande, den lagstiftande och den federativa makten,
och på ett annat ställe upptager han också den dömande
makten. Men konungen erhöll icke blott den verkställande,
utan ock den federativa makten (den diplomatiska) samt i
viss mån ock den dömande, För att hindra monarkiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
