Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Montesquieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 KLIMATLÄRAN
det är han, som har förtjänsten av att hava gjort denna
teori till ett ferment i den allmänna diskussionen. Den har
haft betydelse icke blott för historieskrivningen, utan ock
för diktningen. Man behöver blott läsa Svea och Manhem
för att finna, huru dessa klimatidéer trängt in i det all-
männa medvetandet, ty nästan i detaljer återfinna vi här
Montesquieus tankar. En av utgångspunkterna för hela den
förgotiska rörelsen är denna klimatlära.
Men här träder ock en helt ny människouppfattning oss
till mötes. Klassicitetens ideal hade varit en stiliserad antik,
den människogestalt, som renast återgav det humana utan
alla tillfälligheter och oväsentligheter. Men detta ideal led
av det felet, att det aldrig funnits till. Montesquieu visade
nu upp, att människan alltid är individuellt bestämd, av
klimatet, av landets läge och naturförhållanden, av den histo-
riska utvecklingen o. s. v. I stället för det allmänmänskliga
trädde nu det individuella. En följd av detta nya betraktelse-
sätt visade sig snart. Klassiciteten hade blott intresserat
sig för en enda tid och ett enda folk, antikens, hos vilket
man trodde sig hava funnit detta rena humanitetsideal. Nu,
under 1700-talets senare del, börjar man däremot intressera
sig också för andra folk, och det, som särskilt intresserar,
är just deras särlynnen, avvikelserna från det normala och
kända, med ett ord: för folkindividualiteterna. Intresset för
antiken efterträdes så småningom av intresset för barbar-
folken. Men därmed genomgår också hela diktningen en
ren föryngringsprocess, nya motiv och nya skönhetsvärden
upptäckas, “miljöen“ får en avgörande betydelse och klassi-
citeten övergår i romantik.
Montesquieu själv var emellertid icke någon förromantiker,
utan en upplysningsfilosof, och huvudsyftet med hans arbete
var icke denna klimatlära, som kvantitativt där upptager
en jämförelsevis liten plats, utan i stället att diskutera olika
statsformers större eller mindre berättigande. Hans utgångs-
punkt var här Hobbes bekanta teori om ett naturtillstånd
före samhället. Visserligen hade Montesquieu i Lettres Per-
sanes visat tendenser till en riktigare, mindre konstruktiv
uppfattning och antagit, att människorna redan i början av
släktets tillvaro levat i någon form av samhälle, men den
naturrättsliga skolans teori var så allmänt utbredd, att
Montesquieu ej mäktade frigöra sig från den och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
