Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPH ANDREWS 34 1
Adams har inga pengar att betala räkningen på värdshuset,
men får då höra, att pastorn i församlingen är en för-
mögen man, och i sin naiva tro på alla kristnas, särskilt
kyrkans tjänares vilja att bispringa varandra, beger han
sig till Trulliber för att låna 14 sh. Trulliber, bekant
för sitt intresse för svinaveln, tror först, att Adams kommit
för att köpa ett par grisar, för honom med stolthet in i
sin svinstia och mottager honom därför med den yttersta
vänlighet, som emellertid hastigt övergår i kyla, då han
får höra det egentliga ärendet, och slutligen i raseri, när
Adams yttrar, att han var övertygad om, att Trulliber med
nöje skulle omfatta detta tillfälle att placera sina ägodelar
på en säkrare plats än den, som världen kunde erbjuda:
“Jag tror, att jag lika väl som någon annan vet, var jag
skall placera dem. Jag är nöjd och tackar Gud för det,
ty det är en välsignelse, större än alla rikedomar. Den,
som fått denna förnöjsamhet, behöver intet mer. Ty att
vara nöjd med litet är större än att äga hela världen. Pla-
cera mina ägodelar! Vad betyda ägodelar för en man,
vars hjärta ligger i den heliga skrift? Där finnas en
kristens skatter!“ Då Adams, rörd över dessa ädla tankar,
griper hans hand, förklarar Trulliber genast hans misstag:
“Fjorton shillings! Jag vill inte ge dig ett runstycke. Du
är ingen präst, utan en landstrykare, som förtjänar ett kok
stryk". “Jag förlåter dina misstankar, men även om jag
ej vore präst, är jag likväl din broder, och såsom kristen,
ännu mycket mer såsom präst, är du skyldig att hjälpa
mig.“ “Sök inte att lära mig, vad som är min plikt. Jag
förstår bättre, vad som menas med välgörenhet, än att jag
skulle ge något åt en sådan landstrykare“ — och så slutar
tvisten med, att Adams blir körd på porten.
En dylik, på samma gång skarpt satirisk och burleskt
komisk scen hade den urbane Addison ej kunnat åstad-
komma. Och dock hade Fielding, när han skrev denna
överlägset roliga bok, knappt någon anledning att glädjas
över livet. Ehuru blott trettiofem år led han redan av en
fruktansvärd gikt, som sedan gjorde honom till krympling,
hans hustru låg sjuk, deras äldsta barn dog vid samma tid
och hans affärer voro mycket dåliga. Visserligen fick han
för Joseph Andrews ett honorar av 183 pund och 11 sh.
Men det var ju ej mycket för en bok, som ehuru den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
