Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 JOSEPH ANDREWS
som utkom anonymt, förklarades nämligen vara “written in
imitation of the manner of Cervantes, author of Don Qui-
jote“. Båda voro ju parodier, den ena av riddarromanen,
den andra av Pamela. Båda fylldes av en mängd äventyr,
i vilka samtiden roligt och åskådligt skildrades. Den egent-
lige hjälten, Mr. Adams, är också en engelsk Don Quijote.
Han är liksom denne en oförbrännelig idealist, som alls
icke förstår den syndfulla verklighet, i vilken han lever,
han är visserligen ej sinnesrubbad, men hans tankspriddhet
och hans opraktiskhet äro av den art, att andra med en viss
rätt kunna betrakta honom såsom mindre vetande. Liksom Don
Quijote lever i sina riddarromaner, lever han i sina grekiska
auktorer och i sin enkla evangeliska tro, liksom riddaren
av La Mancha är han ute på äventyrsfärd — också på en
Rosinante — och liksom dennes sluta också hans äventyr
ofta därmed, att han blir genompryglad. Men utom av
Cervantes har Fielding nog också tagit intryck av La
Bruyère, och Adams är i själva verket en ny variant av
dennes Menalchas, om vilken jag förut (IV, 319) talat.
Men här märka vi ock bäst Fieldings överlägsenhet. Me-
nalchas är blott en personifikation av tankspriddheten; hos
den realistiske engelsmannen Fielding är tankspriddheten
däremot blott en av de många egenskaper, som ingå i Mr.
Adams mycket sammansatta karaktär. La Bruyère har så-
ledes knappt givit honom mer än ett tankeferment, som
han fullt självständigt utvecklat. För Fielding betydde
Addison därför vida mera. Ehuru denne ej i enskildheterna
givit honom något, är hela livsuppfattningen och sättet att
teckna karaktärer och situationer, hela sättet att berätta
detsamma, endast att essayen har svällt ut till en roman.
Han äger Addisons älskvärda humor, denna rent engelska
förmåga att teckna gestalter, som å ena sidan är obeskriv-
ligt löjliga i sin originalitet, men å den andra så ytterst
sympatiska, personer, åt vilka man hjärtligt skrattar, men
i vilka man samtidigt förälskar sig. I det fallet är Mr.
Adams av samma släkt som Sir Roger de Coverley. Men
Fielding är därjämte, vida mera än Addison en skarp satiriker,
ehuru hans satir visserligen ej har samma frätande syra som hos
Swift. Ty Fielding äger en rent överlägsen komisk kraft att
förmå oss att skratta, även när han är som elakast. En praktbit
i detta fall är Adams vigilansförsök hos pastor Trulliber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
