- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
362

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Sterne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362 STERNES BIOGRAFI
de denna gräns. I ett brev till en av dessa “flammor“
uttalar han sin förhoppning att kunna gifta sig med henne:
“Min hustru kan inte leva länge, och jag känner ingen
kvinna, som jag hellre ville ha till hennes substitut än ni.
Svara nu, om ni gillar och skattar detta förslag.“ En dylik
tanke blottar Sternes hela ryggradslösa karaktär. Han var
egenkär, fåfäng och naivt självisk, och det är denna per-
sonlighet, som jag ständigt återfunnit i hans skrifter. Dessa
äro lyckligtvis icke många, ty först 1753, då han var nära
femtio år gammal, framträdde han såsom författare med
den då påbörjade romanen Tristram Shandy, som han sedan
fortsatte, men som trots de nio volymer, han hann utgiva,
likväl aldrig blev avslutad. Dessutom utgav han blott
A Sentimental journey through Erance and Italy (1768)
och några predikningar. Han avled redan 1768.
I Tristram Shandy, som har den vanliga formen av en
självbiografi, yttrar han: “Jag har, som ni ser, börjat att
skriva icke blott om mitt liv, men också om mina åsikter,
och jag hoppas, att ni, när ni lärt känna min karaktär och
vad slags människa jag är, också skall få mera intresse för
mitt liv. Jag vågar likaledes tro, att den flyktiga bekant-
skap, som nu börjat oss emellan, skall övergå till förtrolighet
och att den — så framt det ej finnes något fel på endera
sidan — slutar i vänskap. Ingenting, som rör mig, skall
då synas obetydligt till sin natur eller förefalla tröttande,
då jag berättar det.“ I detta citat hava vi Sterne full-
komligt. Han är så intagen av sig själv, att han är över-
tygad om, att ingenting, som rör honom, kan, hur obetydligt
det än är, undgå att i lika mån intressera alla andra.
Men så tillvida är citatet alldeles vilseledande, som man väl
till övermått får hans reflexioner till livs, men däremot så
gott som intet av hjältens liv. Skulle man giva boken en
mot innehållet svarande titel, skulle, såsom en biograf an-
märker, denna snarast lyda: “Reflexioner av Tristram
Shandys fader jämte några drag ur hans farfars liv“. Be-
tecknande för den snigelfart, med vilken själva berättelsen
sipprar fram genom denna sandöken av sladder om allt
möjligt, är, att romanens tillämnade hjälte Tristram födes
först i den tredje delen. Först i den sjätte boken hava vi
kommit så långt, att han hedras med förtroendet att klädas
i byxor. Den sjunde boken upptages av Sternes egna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:04:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free