Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Walpole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 THE CASTLE OF OTRANTO
en jättelik hjälm, hundra ganger större än någon, som
gjorts för en människa, ramlar över brudgummen och krossar
honom i stycken, men egendomligast är, att ingen förut sett
denna hjälm eller vet, varifrån den kommit. Genom en upp-
täckt, som man gör, blir saken ej mycket klarare. I kyrkan S.
Nicolaus befinner sig en grav över Alfonso den gode, Otrantos
forne härskare, och man finner nu, att hjälmen på hans grav-
staty försvunnit. Denna hjälm var visserligen av marmor
och av vanlig storlek, men den mystiska jättehjälmen var,
ehuru av järn, alldeles hk Alfonso den godes. Av folket
sammanställes därför detta under med en dunkel profetia,
som man hade, att Otrantos land och slott skulle gå ur
Manfreds ätt, “när den rätte ägaren vuxit för stor att kunna
bebo slottet“. Genom sonens död hotas nu Manfreds ätt
med undergång. Hans hustru kan icke längre föda honom
några barn, han vill därför nu skiljas från henne och själv
äkta Isabella för att på så sätt skaffa sig en avkomma och
bevara slottet i ättens ägo. Hon vägrar, och då han söker
tvinga henne, så hör man en djup suck från ett porträtt
av Manfreds farfar. Men ej nog med detta: porträttet sti-
ger ut ur väggen och marscherar högtidligen sin väg. Isabella
flyr och söker att genom en underjordisk gång, som från
slottet leder till kyrkan S. Nicolaus, komma undan. Den
nedre våningen av slottet hade många invecklade korsgångar,
och det var ej lätt att finna den, som ledde till hålan, där
lönngången började, “en hemsk tystnad rådde, blott då och
då avbruten av en vindstöt, som skakade dörrarna med deras
rostiga gångjärn och som sedan ekade i de mörka gångarna.“
En dylik vindstöt släckte ut hennes lampa och hon befann
sig således i ett fullständigt mörker. Men lyckligtvis bröt
månen fram genom skyarna, så att hon åter kunde svagt
urskilja föremålen.
Jag behöver ej längre fortsätta referatet, då det anförda
är nog att giva en föreställning om tonen i det hela. Själva
berättelsen är tämligen inkrånglad, och slutar därmed, att
Manfred av misstag mördar sin egen dotter och går i kloster.
Otranto övergår till Isabella, som gifter sig med en ättling
till dess rätte ägare, Alfonso den gode, vilken av Manfreds
farfar mördats i det heliga landet, och som därför då och
då uppenbarar sig såsom spöke. Av referatet framgå emeller-
tid två fakta: för det första att The castle of Otranto är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
