Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 8 0 LILLO
kraft. Att Lillo ej tecknade verkliga människor, förbisåg
man, ty för upplysningen gällde det i främsta rummet att
framlägga idéer, och Lillos stycke är ju en dramatisk och
åskådlig uppbyggelsepredikan. Men trots detta intresse för
idéer var tiden dock avgjort realistisk, och detta var Lillos
drama i hög grad — det nästan luktar sill och kryddor
från hans köpmanskontor. Hans sorgespel var i motsats
till andra tragedier på prosa, således på det naturliga sam-
talsspråket, som La Motte sökt, men icke kunnat införa i
tragedien. Denna prosa är visserligen avskyvärt dålig, er-
inrar ibland om en bombastisk blankvers, men detta tyckes
man icke hava märkt. Lillo återgav i alla fall den bor-
gerliga värld, som alla kände till, och realist som han var
vågade han djärvt att sätta sig över klassicitetens heliga tre
enheter. Tiden är åtminstone flera dagar och rummet väx-
lar flera gånger inom samma akt. Även detta grep sin-
nena, ty man hade onekligen ett mer eller mindre omed-
vetet behov av att avskudda sig reglernas ok och få ett
mera naturligt drama. Men mest tilltalades man säkerligen
av styckets starka sentimentalitet. Det hela är ju blott
gråt, ånger och ädla känslor, och inom tragedien är George
Barnwell den första — åtminstone den första mera uppmärk-
sammade — typen för mannen med det “ömma hjärtat“. Han
bestjäl sin välgörare och mördar sin farbror, men han är blott
en stackars vilseförd, som det oaktat är fylld av de ädlaste
känslor. Författaren förlåter honom därför allt, och inför
hans olycksöde kan den känslosamme blott fälla medlid-
samma tårar. Det var denna typ, som nu skulle göra sitt
segertåg genom världen.
Och till sist: The Merchant of London var ett uttryck
för ännu en tendens hos tiden. Lillo har i sitt företal
själv framhållit den: tendensen att utvidga gränserna för
poesien och för denna erövra nya områden. Som vi strax
skola se är detta just en huvudpunkt inom den förroman-
tiska rörelsen. Och Lillo, som på sätt och vis upptäckte
den borgerliga världen, gjorde därmed, så klen författare
han än var, en bland de viktigaste insatserna i litteraturen.
1736 skrev han ett dylikt stycke, The fatal curiosity,
som handlar om ett mord. Uppeggad av sin hustru och
frestad av fattigdom och nöd, mördar en gammal man en
främling, som kommit till deras hus, men så befinnes denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
