Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska vetenskapen - Samuel Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 SAMUEL JOHNSON
Pope hade fått 9,000 pund för sin Homerosöversättning,
Young 3,000 för Universal Passion, Robertson 6,000 för
sin History of Scotland, Fielding 1,000 för Amelia o. s. v.
Men massan av litteratörer levde näst vid svältgränsen, och
till deras skara hörde under den första tiden även Samuel
Johnson. Då och då fick han någon översättning, fick
skriva ett par artiklar för något “magasin“, men hans kan-
ske egendomligaste inkomstkälla var hans verksamhet som
tidningsman. Boktryckaren skickade några referenter till
parlamentet att där uppteckna talen, och sedan skrev John-
son helt enkelt om dem för tidningen. Då man en gång
berömde ett tal, som Pitt hållit och som man satte över
Demosthenes’, inföll Johnson: “Det talet har jag skrivit i
en vindskupa vid Exeter Street“. Någon personlig ära för
sitt författarskap skördade Johnson således icke, men för
dylik var han också känslolös: “Det är endast ett pund-
huvud“ — yttrade han — “som skriver för något annat än
för pengar“. Emellertid slog han sig fram, om än med
svårighet; för några poem fick han en tio à femton pund,
och hans misslyckade drama Irene, som uppfördes på Drury
Lane, inbringade honom bortåt 300. Men så mottog han
1747, då han redan var trettioåtta år, ett viktigt uppdrag,
som för hans fortkomst fick stor betydelse: att författa en
engelsk ordbok. Honoraret bestämdes till 1,575 pund, men
arbetet tog sju år, och Johnson måste för honoraret avlöna
medarbetarna. Pengar skördade han således icke på det,
men dess mer ära. Naturligtvis fyller denna ordbok ej vår
tids krav på en dylik, men då ansågs den såsom ett stor-
verk, och med detta lexikon kom Johnson, så egendomligt
det kan förefalla oss, att intaga nästan en diktators plats
inom den engelska litteraturen. Denna bibehöll han under
sitt återstående liv, ehuru han praktiskt taget slutade upp
med att författa för att i stället läsa och deltaga i klubb-
livet. Efter George III:s tronbestigning 1760 erhöll han med
hänsyn till lexikonet en kunglig pension på 300 pund om
året, vilket var mer än tillräckligt för hans enkla vanor.
Han behövde nu icke längre skriva för bröd, gjorde det i
stort sett ej heller, och hans litterära kvarlåtenskap är där-
för ganska obetydlig: utom de nämnda arbetena egentligen
blott den moraliska tidskriften The Rambler, som kom ut
1750 —1752 — således före pensionen — och lär vara ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
