Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska vetenskapen - Deisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 9 0 TINDAL
medelklassen synes hava varit föga berörd därav. Ännu
mindre hade Toland några beundrare. Däremot fortsatte
flera på den av Herbert av Cherbury och Locke inslagna
vägen. Men det karaktäristiska för dessa engelska upp-
lysningsförfattare är, att de, lika litet som Locke, äro fient-
liga mot religionen över huvud, icke ens mot kristendomen.
Snarare äro de verkligt religiösa personligheter, vilkas
strävan går ut på att förvandla kristendomen till en för-
nuftsreligion, d. v. s. med bibehållande av det väsentliga
avlägsna allt, som ansågs strida mot förnuftet. Denna
engelska upplysningsfilosofi är således till hela grundsynen
skild från den samtida franska.
Den väl mest betydande var Matthews Tindal, vars 1730
utgivna Christiany as old as the creation först går ut på
att bevisa den visserligen ej direkt mot bibeln stridande
teorien, att Gud redan från början givit människorna en
sann religion, med ledning av vilken de skulle kunna inse
sina plikter. Denna sanna, naturliga religion kan man väl
icke påstå vara identisk med kristendomen, som ju tillhör
en historisk tid. Men endast namnet kristendom är nytt,
icke själva läran, som till det väsentliga är densamma, som
den naturliga religionens. Den verkliga kristendomen, den
sanna religionen, finnes dock icke ogrumlad i bibeln, ty de,
som skrevo den, hava gjort sig skyldiga till många bevis-
liga misstag, och de kunna därför också hava begått andra.
Såsom misstag anser Tindal allt, som skrives om offer,
sakrament och ceremonier; på själva dogmerna går han
däremot icke närmare in, och vad särskilt treenighetsläran
beträffar, förklarar han sig visserligen ej förstå den, men
vill å den andra sidan ej uttryckligen förneka den.
Denna “deism“ — som Tindal själv kallade sin lära —
utvecklades av Morgan i mera fantastisk, av Chubb i mera
etisk riktning. Men gemensamt för alla var den religiösa
undertonen och den aktningsfulla kritiken, och denna åter-
finnes även hos andra, som utvecklade Lockeanismen i en
mera radikal riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
