Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska vetenskapen - Hume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMES BIOGHAFI 39 1
HUME
Deisterna i England liksom i Frankrike och Tyskland
voro emellertid såsom tänkare ganska svaga, och deras
vackra dröm om en med det väsentliga i kristendomen
överensstämmande naturlig och förnuftsenlig religion sking-
rades grymt av Hume, som i motsats till dem är en bland
världens skarpsinnigaste filosofer och säkerligen Englands
främste. Till sin utgångspunkt står han väl på upplys-
ningstidevarvets ståndpunkt och drar de yttersta konsekven-
serna av Lockes sensualism, men å den andra sidan grusar
han fullkomligt deismens kolartro på förnuftets förmåga att
lösa livets gåtor, och hans kritik drabbar lika hårt den
engelska empirismen som den franska rationalismen. Filo-
sofiskt betecknar han således upplysningens upplösning, men
tillika innehålla hans kunskapsteoretiska undersökningar upp-
slaget till den filosofi, Kants, som inleder det nya skedet i
den europeiska kulturen.
Skotten David Hume föddes 1711 och dog 1776. Under
större delen av sitt liv var han blott privatlärd; en kor-
tare tid, under fem år, var han bibliotekarie, under några
år först diplomat, sedan understatssekreterare och lär på
dessa platser hava ådagalagt en betydande duglighet. Men
hans egentliga intressen lågo åt filosofien och, ehuru i
mindre grad, historien, och i båda fallen blev hans verk-
samhet epokgörande. Hans första arbete, A Treatise on
human nature (1739—1740), som redan innehåller utkastet
till hans filosofi, blev emellertid alldeles obeaktat, och först
med An Inquiry concerning human understanding (1748)
slog han igenom. Dock blev han under sin livstid aldrig
så uppskattad i England som i Frankrike, där han vid sitt
besök 1763 firades såsom en vetenskapens storman, sär-
skilt av encyklopedisterna, ty i England synes man hava
stött sig på hans åsikter, framför allt på hans Natural
History of religion (1755).
Humes undersökningar äro så till vida blott en fortsätt-
ning av Lockes, att de företrädesvis avse den mänskliga
kunskapsförmågans möjligheter och begränsning. Våra före-
ställningar vila på sinnesintrycken (impressions d. v. s.
Lockes sensationer). Någon annan säker kunskapskälla hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
