Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska vetenskapen - Hume - De engelska historikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUME SOM HISTORIKER 395
historien visar oss, polyteismen, som med den stigande kul-
turen övergår i monoteism. Själv ser Hume visserligen
tämligen överlägset ned på de positiva formerna av denna.
Men han inlåter sig icke på dylika frågor, ty religiöst
tyckes han hava varit alldeles ointresserad och delade icke
Voltaires religionshat. Det är, skrev han en gång, att visa
massans vidskepelse allt för stor ära, om man anser sig
skyldig att öppet uttala sig om den. Anser man det vara
en hederssak att tala sanning till barn och narrar?
Lockes och upplysningens sensualism mynnade således
filosofiskt ut i Humes radikala skepticism. Men endast fem
år efter Humes död utkom det arbete, Kants Critik der
reinen Vernunft, som förde den filosofiska spekulationen in
på en alldeles ny bana. För denna var Hume i viss me-
ning den mest betydande vägrödjaren.
DE ENGELSKA HISTORIKERNA
Hume var även Englands förste betydande historieskri-
vare. Huru man före hans tid betraktade historien, fram-
går bäst av Lockes uppfostringslära ; den räknas där som
en för en gentlemans bildning tämligen överflödig nöjes-
läsning. Hume hade knappt heller några engelska före-
gångare, utan var en lärjunge till Montesquieu och Voltaire.
Den señares Histoire de Charles XII hade utkommit redan
1731, och. i detta arbete hade Hume gjort bekantskap med
en historieskrivare med verklig förmåga att berätta, icke
torr och oredig, utan elegant och naturlig. Det var också
efter denna stil, som Hume sökte bilda sig. 1751 hade
Voltaires Siècle de Louis XIV följt, och här fick Hume ett
annat uppslag: en historia, som icke blott var en furste-
biografi, utan en bred kulturhistorisk skildring av ett helt
tidevarv, och slutligen, sedan Hume redan utgivit det första
bandet av sin historia, publicerades Essai sur les moeurs,
där samma kulturhistoriska vyer tillämpas på hela världs-
historien. Men den närmaste impulsen utgick nog från
Montesquieu, med vilken han under åren 1749 —1753 stod
i brevväxling och vars Esprit des lois utkommit 1748, så-
ledes strax innan Hume börjat sitt historiska författarskap.
Humes syfte erinrar också om Montesquieus, ty uppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
