Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska vetenskapen - Hume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 HUMES FILOSOEI
det sannolikare, men även om det alltid sker, kommer jag
ej längre än till en sannolikhet, ty bevisligt är ej, att det
även i framtiden skall ske på samma sätt. Vanan att stän-
digt se vissa företeelser upprepade i samma följd blir emel-
lertid hos människan en tro på fenomenets konstans. Med
denna tro få vi reda oss i det dagliga livet, och med samma
tro får den empiriska vetenskapen låta sig nöja. Bacons
erfarenhetsvetenskap upplöser sig således i vanemässig tro;
människan har väl en erfarenhet (sina impressioner), men
en erfarenhetsveiensfcap finnes ej. På sin höjd når den s. k.
vetenskapen till en empirisk probabilism.
I religiöst avseende ledde Humes utgångspunkt till ren
negation. Av en översinnlig värld kan människan naturligt-
vis ej hava någon sinnesförnimmelse, och således finnes här
intet verkligt kunskapsmaterial för fantasiens verksamhet.
Alla bevis för Guds existens äro också genomgående illuso-
riska. De laborera antingen med substans- eller kausali-
tetsbegreppet, vilkas onöjaktighet Hume förut bevisat, och
det s k. kosmologiska beviset, som från den ändliga till-
varons existens sluter sig till en oändlig orsak, vilar på ett
rent felslut. En orsak kan ju blott hava en därmed lik-
artad verkan, ej en motsatt. Och denna världen är var-
ken fullkomlig eller oändlig. Lika orimligt är ett annat
bevis: att den ändamålsenliga inrättningen av vår värld
förutsätter en intelligent verkmästare. Ty analogien ford-
rar då också en intelligent orsak till denne och så vidare i
oändlighet. Och varför kan ej den materiella världen i sig
själv hava orsaken till sin ändamålsenlighet? Vad åter de
religiösa underverken beträffar, så äro deras bestyrkta sanno-
likhet så svag, att därpå intet kan byggas, och Hume kan
alls icke ansluta sig till fritänkarnas och deisternas mening
om en överensstämmelse mellan religion och förnuft. Ty
ingen religion har någonsin spirat upp ur vetandets jord,
någon religiös sanning finnes icke, endast religiös tro.
Men hur har då denna uppstått? Svaret kan endast
givas genom en psykologisk och historisk undersökning.
Religionen är en nödvändig produkt av människoanden, och
de olika religionerna återspegla mänsklighetens allmänna ut-
vecklingshistoria. Äldst är icke någon hög, “naturlig“ reli-
gion, och denna hypotes vederlägges redan av ett studium
av nutidens naturfolk. Den äldsta religionen är, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
