Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Thomson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENGELSKA FÖRROMANTIKEN
THOMSON
Pope avled först 1744, men hans egentliga verksamhet
inföll före 1720. Under återstoden av sitt liv förblev han
väl Englands obestritt mest ansedde skald och smakdomare.
Men det yngre släktet anslöt sig knappast till hans fransk-
klassiska diktning, utan i stället till de sparsamt förekom-
mande förromantiska inslagen i denna, särskilt i Eloisa to
Abelard. Och framför allt tar detta yngre släkte sina intryck
från två författare från den engelska renässansen, Spenser
och Milton. Båda voro väl, särskilt Milton, starkt antikise-
rande, men hos båda funnos romantiska inslag, och det var
dessa, som nu togos upp och vidare utbildades. Isynner-
het var det Miltons Minor Poems, som nu fingo betydelse.
Den, som gick i spetsen för denna nya riktning, var skotten
James Thomson, som visserligen alls icke uppträdde såsom
banérförare för någon ny skola, utan vördnadsfullt hyllade
Pope, men som i alla fall gav litteraturen ett i viss mån
annat skaplynne än förut. Thomson föddes 1700 såsom
son till en präst, studerade i Edinburg, drog sig sedan fram
först såsom informator, därefter tack vare några sinekurer,
men avled redan 1748. Såsom personlighet var han knappt
betydande, en älskvärd, tillbakadragen, indolent man, som i
verkligheten föga motsvarade den bild av honom, som man
kan göra sig av hans dikter. Till London kom han 1725
och året därpå debuterade han med sitt Vinterkväde, 1727
följde Sommaren, 1728 Våren och 1730 förelågo alla de
fyra årstidsdikterna färdiga.
Att betrakta dem såsom romantiska låter sig knappt göra;
tvärtom upphörde den deskriptiva årstidsdiktningen med
romantikens genombrott. Känslan för det romantiska i na-
turen, för det vildsköna, ödsliga bryter i den engelska littera-
turen först fram med Gray och Ossian, och hos Thomson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
