Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Young
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
410 YOUNGS CONJECTURES
ett program, som åtminstone i praktiken var rakt motsatt
den franska klassicitetens : efterbilda naturen och begagna
antiken såsom kriterium på att efterbildningen är riktig.
Klassiciteten hade ju uppställt en mängd från Aristoteles
och Horatius lånade regler. Young förkastade dem alla.
Reglerna, skrev han, äro en krycka, som kan vara bra
såsom stöd för den lame, men för den friske äro de blott
ett hinder. Poesien är något förmer än prosaisk korrekthet.
Den har hemligheter, som man ej kan förklara, men som
man måste beundra. Lärdom, som ända från renässansen
hade ansetts såsom en nödvändig egenskap för skalden,
gagnar föga. Hade Shakspere läst mera, hade han måhända
tänkt mindre. Låtom oss därför förbliva oss själva: “Born
originals, how comes it to pass, that we die copies“. Det
var dessa ord, som Thorild satte såsom motto på den dikt,
Passionerna, som i vårt land “betecknar det avgörande för-
romantiska genombrottet, och detta visar kanske bäst den
betydelse, som Young haft för hela denna rörelse. Hans
genilära leder också, såsom Lamm påpekat, till en fullkomlig
omvärdering av föregående och samtida diktning. Klassici-
tetens skalder, särskilt Pope, sjunka i vågskålen, under det
att naturgenierna, först Shakspere och sedan Ossian, stiga,
och därmed får även den nya diktningen ett skaplynne,
som står i den skarpaste motsats till klassiciteten.
Med Youngs och hans samtids åsikt om det originella
snillet i dess motsats till den efter mönster arbetande för-
fattaren sammanhänger nära ett annat nytt begrepp, som
nu börjar arbeta sig fram och som skulle få en stor bety-
delse för den litterära produktionen, särskilt under den
egentliga nyromantiken. Jag avser begreppet “folkpoesi“
till skillnad från “konstpoesi“ — en skillnad, som först vid
denna tid, genom Lowth, Wood, Percy och Ossian börjar
framträda.
Nyromantiken, som först mera ingående analyserade be-
greppet “folkpoesi“, hade en mycket dimmig föreställning
om denna. Den folkliga dikten var en skapelse, icke av
en individ, utan av ett slags kollektiv personlighet, “folk-
själen“ — eller vad man nu kallade detta mystiska väsen.
Men numera är det väl knappt behövligt att vederlägga
dylikt nonsens. Varje dikt är naturligtvis författad av en
enda person eller åtminstone av flera enskilda personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
